UTRIKES. FRANKRIKE. Kejsaren, kejsarinnan och den kejserlige prinsen hafva den 5 dennes på eftermiddagen begifvit sig från Paris till Compicgne, der allt — som vanligt vid denna tid af året — är förberedt för att i fyra serier mottaga 400 personer, som äro besallda dit. Utom de vanliga anordningarne skola i år äfven studenter inbjudas; till hvarje serie af inbjudna höra nemligen två studenter af den medicinska och två af den juridiska fakulteten, tvenne elever från polytekniska skolan och tvenne från militärskolan St. Cyr. Enligt ,France väntas till Paris den kinesiska ambassad, som äfven skall besöka andra europeiska hufvudstäder, och hvars ändamål är att afsluta traktater med Europa, hvilka skulle öppna alla hamnar i det himmelska riket — utom städerna i det inre af landet — för handel och industri. Det skall — så framt meddelandet härom bekräftar sig — anställas konsuler för alla nationer i de vigtigaste kinesiska städer, likasom de kineser, som komma till Europa i handelsangelägenheter, likaledes der skulle finna representanter för sitt land. Man hyser ånyo stora bekymmer med afseende på tillståndet i Algier. Man motser nemligen der ett ännu större elände än det, som förliden vinter hemsökte kolonien. Emellertid har generalguvernören, marskalk Mac Mahon, i ett tal till koloniens högsta förvaltningsråd sökt tillmötesgå fruktan härför. Tidningarne i Paris återupprepa dessa försäkringar, men synas icke sjelfva vilja tro på desamma. ENGLAND. I morgon skola valen till det första nya parlamentet efter 1867 års valreform taga sin början i hela landet. Att segren skall blifva på whigpartiets sida synes otvifvelaktigt, t. o. m. om den beräkning, som finnes i oppositionstidningarne om en blifvande öfvervigt af 120 röster i det nya öfverhuset, skulle vara öfverdrifven. I en skrifvelse från London af den 3 dennes berättas, att det konservativa partiet sjelft icke längre hängifver sig åt några förhoppningar, men anslår den majoritet, som whigpartiet skall få vid de nya valen, till 45 röster. I Carltonklubben, torypartiets mötesplats, lära redan flera vad om stora summor vara ingångna derom, att Gladstone innan årets slut skall vara utnämnd till premierminister. Huru starkt än för öfrigt den politiska striden rasat under de sednaste månaderna, synes likväl en fullkomlig öfverensstämmelse angående den engelska utrikespolitiken råda mellan partierna. Gladstone har icke allenast i intet af sina valtal angripit lord Stanleys ledning af de utländska angelägenheterna, utan tvertom i sitt tal i Southport yttrat sig derom med stort beröm. Äfven lord Stanleys tal i Liverpool (i anledning af Förenta Staternas ambassadörs, Reverdy Johnson, mottagande der) om de grundsatser, som alltid borde vara ledande i Englands utrikespolitik, har af den liberala pressen blifvit framhället som ett otvifvelaktigt bevis på Stanleys sällsynta duglighet. Utrikesministern yttrade vid detta tillfälle bland annat: , För denna kategori af statsangelägenheter synes striden mellan rivaliserande doktriner för alltid vara slutad; det synes hafva bildat sig en allmän öfverenskommelse, icke endast bland Englands statsmän, utan äfven bland alla engelsmän, angående det sätt, på hvilket England bör uppträda till andra nationer. IIäraf följer, att dessa antagna grundsatser alltid böra vara en regel för den engelska utrikesministeren, antingen