Dyrköpt lycka. ) Berättelse af Balduin Möllhausen. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Ah, mrs Ludlow, sade nu miss Houler, likväl utan att taga blickarne från sin tidning samt tillika så iskallt som hade hon talat om vädret eller något annat hvardagligt ämne, — i sanning, mrs Ludlow, — jag tror att jag har låtit bedja er förunna oss äran af ert sällskap för några minuter, naturligtvis i ert eget intresse. Alice satte sig tigande på en närstående stol och betraktade med beklämdt hjerta miss Houler, hvilken med högtidligt allvar hade börjat söka bland tidninarne. — Oaktadt den ringaktning ni natnrligtvis skänker de konfedererade staternas tidningar, fortfor den gamla damen med entonig röst, — så kan jag likväl inte underlåta att föreläsa er några ställen, på hvilka jag önskar fästa er uppmärksamhet. — För stor ära för mig, miss Houler, svarade Alice, matt leende; — jag anar att de konfedererades armåer åter vunnit några fördelar. Vid dessa ord kastade de båda systrarne blickar af den djupaste afsky på