ättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Skarprättaren contra nattmannen. Mellan begge dessa ,stadens tjenstemän råder, såsom förut också är refereredt, sedan lång tid tillbaka icke något godt förhållande; än kunna de icke komma 5fverens om den jord, som tilhör deras gemensamma boställe, än åter ha de råkat i lufven på hvarandra för någon annan obetydlighet. Följden blir naturligtvis att det skall processas. Nattmannen börjar merendels dansen och skarprättaren låter honom icke vänta länge. I går syntes de båda antagonisterna åter inför 1 sliskammaren, men denna gång var det emellertid icke endast dessa bezge. attmannens ,d. ng och skarprättarens son hade kaledes kommit i delo med hvarandra och åtföljde, försedde hvardera med vederbörliga stämningar, genstämningar, svaromål och vittnen, sina hda förmän. Nattmannen A. Jacobssons stämning var helt kort, innehållande blott att han till ,laga beifran anmäler skarprättaren O. Bergendahl ,tör det han nedgräfver hästoch hundkadaver framför töntren till bostället, till stor skandal för grannarneSkarprättaren åter var mera utförlig. Jag har blifvit kallad s ser han ,att arsvara för det jag skall hafva nedgräft kadaver. Detta är sanning, och jag tror mig der Ul ega full rätt, hälst jag öljdt den regel att lägga dem så djupt att ingen utdunstning kan ske. Ått nattman J. vill göra mig skada är synbarligt, och att han handlar af argt uppsåt märkes deraf att, bland anna grannarne blifvit besvärade med yttranden i saken. Jag framställer 8 les den ågan: hvem ? det som nos polisen klagat öfver osundbet och dålig propreet? Jacobsson! Jacobsson! — om det tillåtes mig nämna, Ni är en person som har afsig. att söka mitt värsta, och nekar mig rätt att nedmylla det omrördt är. Har Ni mer rätt än jag i sådan fråga och är icke nattmansheden dertill upplåten? I lutet Ö skr 1.en öfverlemner 1 n målet till domtolens pröfning med följande harang: , Hvad såunda i målet än förekommer, anser jag att nattmannen gör mig skadeslös för tidspillan och bevär, Pröfve domstolen! Skarprätterens son hade ä sin sida anmält nattnannens dräng för att han af honom blifvit ,,öfrei fallen med hetel:er vnder svordom och slag varvid blodte blef fölident. Drängen åt ville att sonen skube stå till ansvar för act han slagit och skymfat honom semt , våldsamt förgripit sig k annan mans egendom. Tvisten hade nemligen wystått genom att den ene icke ville låta den anlre taga huden af en häst som en stackars bonde kom ledandes med för att få aflifvad. För att allt skulle blifva riktigt komplett, hörles vid förhöret en mängd vittnen, en del skrifter ngafs och de båda processmakarne slutade icke örr än de fick gifva hvarandra nåt a ortigheter, varefter utslag meddelades och ålades skarprätaren att vid 20 rdrs vite inom vissa dagar ha uppzräft och bortskaffat kadavren samt att vid samna vite icke vidare jorda några sådane å den omvistade platsen. Sonen tälldes att för våld töta 5 rdr och nattmannens dräng att med 10 rdr likta för det han tilldelat den förre några slag.