öfver sig en Sympatiserande kongress, hvars stora majoritet består af lika energiska republikaner som han sjelf. Det är denna energi, som i förening med klokhet och rättvisa erfordras, för att bringa söderns tumultariska elementer till lugn och stärka de ädlare krafter, som icke heller der saknas. Staden och Länet. Då vår kollega på platsen, GöteborgsPosten, velat göra Handelstidningen i vss mån medbrottslig uti de lockelser till emigration, som påstås hafva utgått från vissa emigrant-agenter, hafva vi visat obefogenheten af denna beskyllning, enär det mesta af hvad vi anfört rörande emigranternas ställning i den nya verlden varit af varnande, men icke lockande natur. Emellertid söker G.-P:n jäfva denna vår förklaring genom att anföra, det hr Fr. Nelson, hvilken vi omfattat med välvilja, skulle hafva för ett par år sedan lockat till Göteborg ett hundratal af utvandrare från Norrland, genom löften om fri öfverresa härifrån. Men då de anlände hit, vägrade hr Nelson uppfylla detta löfte, oaktadt det blifvit gifvet i cirkulär, undertecknade af herr Nelson, som blifvit upplästa i de norrländska kyrkorna. — Äfven från Vermland anlände utvandrare, som uppgåfvo detsamma. Men ,, Hand.-Tidn. trodde helldre hr Nelson än de många utvandrande, som på god tro lemnat sitt (sina) hem. Denna framställning af G.-P:n lider blott af det felet, att vara faktiskt oriktig. Äfven red:n af H.-T:n hade mer än ett besök af dessa ,,hitlockade norrlänningar, men vi iakttogo med dem den försigtigheten, att närmare pröfva halten af deras uppgifter. Det befanns då, att de ingalunda kunde förvisso uppgitva innehållet af de i kyrkorna upplästa cirkulären, än mindre att de utgått från hr Nelson. Och när man fick rätt reda på saken, så var cirkuläret — utgånget trån regeringen, innehållande en varning met att tro på löftena om fri resa. Men just detta uppfattade den enfaldiga hopen så, att fri resa verkligen erbjödes dem, och kommo de så hit, för att gå ombord på det ,friskepp, som skulle ligga i Göteborg för deras öfverförande. — Vid början af detta år hade ryktet tagit den form, att det var ett stort handelshus i Göteborg, som ville bekosta emigranternas öfverresa. Och på dessa lösa rykten kommo menniskorna hit, dervid H.T:ns red:n bestormades med böner, att söka åstadkomma sammanskott för att betala deras resa, hvilket vi på det bestämdaste nekat, föreställande de klagande, att detta just skulle vara sättet att uppmuntra andra, att ge sig ut på samma äfventyr. Det är, under dessa förhållanden, icke så litet lättsinnigt af G.-P:n att såsom en anklagelse mot herr Nelson anföra dessa lösa och sväfvande uppgifter af en okunnig allmoge, hvilka blifvit vederlagda af sagesmännen sjelfve. Tag fram cirkuläret, hvilket väl ej bör vara svårt, då det skall hafva blifvit uppläst i kyrkorna! Hvarföre har man icke, trots alla uppmaningar, åstadkommit detta bevis? Att hr Nelsons, likasom andra emigrantagenters kommissionärer erhålla ersättning för hvarje utvandrare de föra till sina hufvudmän, veta vi alltför väl, och ligger deri faran af denna , affär, enär desse kommissionärer lätteligen förledas att locka folket till utvandring. Men de bref, som i detta hänseende blifvit införda i H.-T:n, hafva ej inneburit sådana lockelser. De hafva helt enkelt varit attester af utvandrare, undertecknade med ett större eller mindre antal namn, uttryckande belåtenhet och tacksamhet öfver en lycklig öfverfari, men ingenting om lifvet i Amerika. För sådana attester hafva vi ej ansett oss kunna vägra plats, vare sig de ländt till fromma för hr Nelsons eller någon annans linie, d. ä. det ångbåtsbolag, som besörjer öfverfarten mellan Liverpool och Amerika. 4 Att en ångbåt till Hull hefanns halva intagit för många passagerare, kan alls icke drabba hvarken hr Nelson, eller någon annan emigrantagent. De anmäla på ångbåtens kontor sina passagerare och kunna omöjligt på förhand känna till hvilket antal dessa tillsammans komma att uppgå. Detta tillhör uteslutande sångbåtens kontor. ÅAgenternas ,värningar kap det ej falla oss in att försvara, men vi protestera mot beskyllnlngen, att hafva dertill medverkat genom ensidiga framställningar om de amerikanska förhållandena, och torde vi äga samma rätt att vädja till vårt samyetes vittnesbörd i denna såk, som G.-P i fråga om behandlingen af ,militärmålet, — För våra äsigter och våra uttalanden svara vi sjelfve — genmäler G.-P:n bögdraget. Vi undandraga oss ej något svaromål för våra offentliga handlingar, och hafva således mot Gs.-Pms insinuationer icke hatt annat att invända, än att de saknat all faktisk grund. Men vi hafva då också trott oss höra göra vår kollega en återtjenst med att påpeka hjelken i hans eget öga. Han har ej tyckt om den fingervisningen, och då får han väl ha sin bjelke i behåll. — Föreläsning. Hr intendenten Malm afslytade i förrgår afton sina föredrag om den Skandinaviska halföns djurverld med en allmän öfverblick aidjvrverldens histoia, sådan den är skrisven i den mängtu)A 4a —