Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1868, sida 3

AL2 WALW— — Äfsked till den gamle Fyren, den 31 Oktober 1868. 4) Af XX. Tack gamle ,,vän i viken! För trogna tjenster, För ljus, som först Du spred ötver Hemska vågor, För handen, som Du sträckte . Åt vilsne seglarn, För ledning, som Du räckte Ur nattens fara! oo Förrädiskt hafstroll ligga Kring ,,Pater noster, Som nät der sträckas klippor, Till hälften sänkta, Och strömmens talska armar I hnirfveln draga, — : Om Gud sig ej förbarmar, — Skepp, lif och laddning. Två mörka kråkor) lura Ock efter rofvet, Och rundt omkring sig gömma De fula ungar, Med Engelsmän de matats, Som Gök med maskar, Af köpmännen de hatats För stulna laster. Der kommer ,,Spaniefararn, — På åttitalet, — Han vaggar öfverlastad Af drufvans safter, På okänd stråt han söker Sin port och svänger, Der vägen nu sig kröker, Sin nyckel, lodet. Men natten drar sin hufva Kring Gubbens öga Och stormens andar rufva På skyar höga, — På ,Skeppargatan fanns då Ej gatulysning, Såväl till lands som ,,vans då I mörker styrdes. Nu frustar vilda hästen, Neptuni fåle, Blindt rusar fram Sydvesten, Hård som ,,Hin håleHan jagar ned mot kusten I skum och lödder, Och vräker kull i dusten Hvem som han möter. Snart tar han Spaniefararn I våta famnen; Men seglarn märker faran Och söker hamnen. Han ,,ser ej hand i nöden; Men uti lä, der Finns räddning eller döden; — — Då syns ett eldsken. .Nå prisad vare Herran! Se Marstrandsfyren, ,Som lyser der i fjerran, ,På den I styren! — — Det Kungsljus Gustaf tände Ar åttiett, nu För första gången sände Ut bjelp i nöden. Sen dess Cyklopen stått der Med strålfyldt öga. När ingen stjerna nått Er Ifrån det höga, Hans trogna blick Er ledde I raska sjömän! Och räddning Er beredde. — — — Nu har han slutat! Lik gamle kommendanten Mot ny han bytes, Lik klara diamanten Ur ring han brytes. Nu bådas ögon slutits. — — I ädle gamle, Jemnåriga som brutits I minnet lefven! — Tack gamle ,vän i viken! För trogna tjenster, För ljus, som först Du spred öfver Hemska vågor, För handen, som Du sträckte Åt vilsne seglarn, För ledming, som Du räckte Ur nattens fara! — Meddeladt i ett bihang till Marstrands-Posten. 1 kallas två farliga skär, en mil från Mar