manad af sin pligt säsom medborgare, i korthet framställde och redogjorde för de grunder, hvilka förmätt honom att pä sätt som nu skulle ske — utan presterlig förmedling — ingå äktenskap med sitt hjertas utkorade. Sedan talaren för sin del förklarat, att han ansåge äktenskapet för en rent borgerlig sak, för ett för denna tid ingånget förbund — en åsigt som äfven af de äldre kristna delades —, öfvergick han till framläggande af en serie bevis för rättmätigheten af denna åsigt, dervid först utgående från ,,Gud sjelf — från skapelsehistorien, som förtäljer, hurusom Gud öfver det första förbundet mellan man och qvinna uttalade sin välsignelse. Vidare hänvisade han till Mose-böckernas och det Gamla testamentets i allmänhet vittnesbörd om äktenskapets egenskap at en borgerlig institution, en förening, hvarigenom man och qvinna blifva, så att säga, ,,en kropp men icke en andeOckså uttalas öfverallt i Gamla testamentet, erinrade han, afsky för, att en gudfruktig och en ogudaktig ingå förening med hvarandra. Genom anföranden ur Nya testamentet, från kyrkofäderna, genom exempel från den första kristna tiden och så vidare framåt, ända till vår store reformator Martin Luther, och genom åberopande af flera nyare, berömda teologers uttalanden i ämnet sökte och lyckades, enligt referentens tanke, talaren mer än väl att rättfärdiga sitt handlingssätt och att gifva kraftigt stöd åt den sak, han med så mycken värma förfäktade. Han slutade sitt anförande med att uttala den förhoppning, att ingen af de närvarande nu skulle anse hans handling för oren och okristlig, hvarefter han med ljudlig röst uttalade följande ord: Inför Gud och den Helige Fadren tager jag, A. W. Lindblom, dig Hulda Maria Rosin till min äkta maka, och skall med Guds nåd älska dig och blifva dig trogen intill litvets slut. Bruden upprepade samma löfte med vederbörlig namnförändring. Nu läste pastor Sparrman en improviserad bön; vänner och bekanta till brudparet framburo sina lyckönskningar, och en sång afsjöngs åter af församlingens väl inöfvade kör. Pastor Wiberg uppträdde nu med ett extemporeradt föredrag öfver äktenskapet, betraktadt ur religiös synpunkt, och valde till inledningsord några verser ur 19:de kapitlet i Matthei evangelium. Derefter lästes en bön af föreståndaren för den andra baptistförsamlingen i hufvudstaden, hr Edgren. Den egentliga högtidligheten afslutades nu med sång: några verser ur en Davids psalm för bas-solo med kör. Den enkla och flärdlösa ceremonien gjorde synbarligen på de närvarande ett djupt och godt intryck. s — Bernhard v. Beskow. Danske skalden H. P. Holst egnar i Oktoberhäftet af sin tidskrift ,For Romantik og Historie följande rader (inom sorgram) åt minnet af den frejdade svenske skriftställaren: B. v. Beskows egentliga betydelse ligger i det luttrande och bildande inflytande, han utöfvat på sina landsmän; ty han har haft den sköna missionen att rena småken i sitt fädernesland, att framälska det sköna, att leda de yngre på rätta vägen och hålla dem idealet för ögonen; och denna mission har han utfört med sjelfförnekelse och trohet ända in i det sista. Han var, liksom Rahbek hos oss, föreningslänken mellan det gamla och det nya, men han var det med långt mera smak och derföre också med långt större verkan. Huru högt eller lågt man vill sätta honom som författare, så är det vissa, att Sverge har ingen, som kan fylla hans plats. Det finnes många, som komma att taga arf efter honom; men det skall förrinna en lång tid, innan Sverge ånyo får en författare, ! som i likhet med honom förenar klarhet och själsfriskhet, lugn och harmoni, skönhetskänsla och formfulländning med en så rastlös arbetsamhet. ,Jag tröttnar aldrig vid att arbeta, sade han ännu för några få veckor sedan till den, som : nedskrifver dessa rader; ,jag känner mig endast då trött, när jag icke är i stånd att arbeta. Han pekade på en kolossal gammal bordstudsare, som stod i hans rum. ,, Detta ur, sade han, ,,har: sednast stått hos Franzän. Det är af Gustaf III skänkt till Svenska akademiens sekreterare, måhända för att påminna honom om att begagna tiden. Har detta varit Gustafs tanke, så icke har jag något att derutinnan förebrå mig; ty så länge , detta ur varit hos mig, har jag endast då kännt mig lycklig, när jag haft pennan i hand; men under de sista tiderna, tillade han litet vemodigt, faller den mig ofta ur handen. Nu har den fallit honom ur handen för alltid; men Sverge skall länge bevara minnet af en man, som ännu på sin höga ålderdom älskade sitt fädernesland med den ungdomligaste hängifvenhet och sem endast frågade efter att lefva för att kunna arbeta för dess ära. — Dödsfall. Det bekräftar sig, att på Måndagen afled i hufvudstaden, efter få dagars sjukdom, professor Carl Henrik Boheman vid en ålder af sjutiotvå år. Professor Bohemans namn var kändt och värderadt bland alla lands naturforskare, han var medlem af ett mycket stort antal ve tenskapliga samfund och kan utan öfverdrift sägas ha varit samtidens förste entomolog. Han föddes i Jönköping 1796. Redan vid tidigare år fick hans sinne rigtning och håg för naturens studium genom den bekantskap han vid 8 års ålder gjorde med sin lärare sekreteraren Nils Westrins insektsamling. Sedan B. 1812 blitvit student i Lund, ingick han såsom sergeant vid Jönköpings regemente och deltog i denna egenskap i 1814 års fälttåg i Norge, till minne hvaraf han sedermera hade Carl Johans-medaljen; erhöll 1844 afsked från krigstjensten med kaptens pension. De redan under hans krigstjensttid grundlagda entomologiska samlingarne ökades sedan alltjemnt genom talrika resor inom och utom fäderneslandet; och sedan lön blifvit anslagen vid kongl. vetenskapsakademien tör en professor och intendent för dess entomologiska samlingar, erhöll B. 1841 akademiens kallelse att mottaga den nya tjensten, vid hvars tillträdande han åt akademien öfverlemnade sina under 30 år hopbragta värderika samlingar. Från 1842 till 1856 var B. ätven föredragande i landtbruksakademiens landtbruksafdelning och förordnades 1850 af Kongl. Maj:t till ledamot i en komit för uppgörande af förslag till veterinär-inrättningarnes organisation samt var i kommunala värf ofta anlitad. B. har utgifvit en stor mängd större och mindre entomologiska skrifter och afhandlingar. En aktad medlem af Stockholms börs, skeppsklareraren P. Schluaf afled i Tisdags vid en ålder af 67 år. Den aflidne hade under 25 år varit chef för skeppsklarerarefirman Eggert Naucler Son, hvilken han öfver ett halft sekel tillhört. — Sjuttonde utlottningen af svenska premie-obligationerna tortsattes och afslatades i Tisdags. Af vinsterna utföllo då: Vinsten å 1,000 thaler på n:o 101,269. Två å 150 thaler på n:ris 55,910 och 201,896. Sex ä 60 thaler på nris 16,076; 57,286; 61,549; 76,006; 91,733 och 95, 798. Tretton å 35 thaler på mris 22,391; 31,199; 33,529; 39,705; 42,840; 48,621; 75,826; 122,444; 147,753; 166,795; 197,975; 208,496 och 223,177. Nitton å 25 thaler på n:ris 16,595; 32,299; 41,023; 41,443; 52,786; 67,119; 79,508; 82,028; 87,124; 115,700; 124,036; 126,066; 137,978; 194,892; 195,325; 197,544; 213,376; 217,297 och 234,517. 2 —