samra än att förbättra förhållandena. Trodde, det Stadsfullmäktige skulle göra bäst uti att åt Utskänkningsholaget öfverlemna att efter egen öfvertygelse och bästa förmåga ordna saken. I öfrigt. instämmande med hr Hedlund, vore den enda inskränkning, tal:n ville förorda, att bränvinsutskänkning å Söndagar ej borde tillåtas annorlunda än vid måltider. De försök, som härmed gjorts, hade redan visat mycket goda resultater. Tal:n föreslog altså, att åt Bolaget måtte öfverlemnas att, med iakttagande af nyssnämnda föreskrift, handla efter omständigheterna. Hr Berger hade lika ifrigt som någon annan önskat, att all ntskänkning måtte upphöra å Sönoch helgdagar och hade alls intet undseende för de mera bemedlade klassernas åtrå efter att få ega sin frihet i detta hänseende; men vore tillika at den örvertygelse, att en så sträng restriktion ej skulle leda till målet. Vidhållande sitt vid ett föregående tillfälle gjorda amendement, föreslog talaren nu, att utskänkning å Sönoch helgdagar före kl. 6 på e. m. ej måtte tillåtas annorledes än vi måltider. d:r Dickson visste ganska väl, att alla önska se ordenuighet, nykterhet och anständighet råda såväl hos arbetare som hos andra. Men ett godt ändamål vinnes ej med dåliga medel, och såsom ett sådant kunde en inskränkning i den ; personliga friheten med rätta betecknas. Visserligen ha, i de gjorda framställningarne, en stor mängd personer af arbetsklassen sjelfva begärt att bli satta, under förmyndare, men tal:n ville för sin del ej, på dessas begäran, bidraga till att så skulle ske med alla. Att missbruk bedrifvas af några, borde väl ej föranleda till, att alla finge sitta emellan. I hvarje fall borde de bättre lottade uti ifrågavarande hänseenden vara lika ställda med de öfrige. Talnn slutade med att förorda bifall till hr Ö. Ekmans framställning. Hr Leffler ansåg, att, sedan bolaget numera äfven öfvertagit utskänkningen i Majorna, intet undantagsförhällande borde ega rum för sistnämnda stadsdel, utan samma bestämmelser tillämpas der, som i den öfriga delen af staden. Trodde, att man lugnt kunde öfverlemna saken i bolagets händer, dock med den bestämda föreskrift, att utskänkning ej finge ega rum någon hå på Sön-och helgdagar annat än vid mältider. i Hr Söderling fann det oväntadt att få höra ett sådant yttrande af en person, som i 9 års tid sjelf inhemtat erfarenhet om fördelarne af de bestämmelser, hvilka varit vidtagna i Majorna, och reserverade sig mot den föregående talarens åsigt. Hr Strömberg åberopade likaledes de i Majorna vunna goda resultaterna sedan den nya; ordningen för 9 år sedan infördes, Inskränkningen kändes i början hård, men olägenheterna deraf försvunno snart, och inom den förr så oroliga och ofredliga kommunen inträdde efterhand fredlighet och ordning. De förespeglade olägenheterna af ,,hemsuperiet hade ej inträffat. Det är ju för öfrigt ej tillfället till den måttliga förtäringen af spirituosa, man vill beröfra arbetaren, utan endast till den omättliga. Talm erkände bolagets goda vilja, men betviflade dess förmåga att kunna hämma oordningarne. Vidblifvande sin länge hysta äsigt, ville tal:n tillstyrka, att utskänkningen å Sönoch helgdagar måtte alldeles förbjudas. Hr Lindell instämde med hr Strömberg. Hr Svensson upplyste om, dels,3 att utskänkningsbolagets styrelse redan för 6 månader sedan vidtagit den åtgärd, att bränvin om Söndagarne endast får utskänkas vid måltider, och dels, att bolagets krogar å nämnde dagar numera öppnas först kl. half 7 på aftonen. ; Hr J. J. Dickson hade, efter den under de sednare åren vunna erfarenhet, blifvit öfvertygad om nödvändigheten af ett långsamt framskridande mot det afsedda målet. Erfarenheten från andra håll visar oss faran och gagnlösheten af att gå från den ena ytterligheten till den andra, och talaren tillstyrkte för den skull, att inskränkningarne måtte ske gradvis. Instämmande med hrr Hedlund och Ekman, ansåg tal:n äfven, att man med fullkomligt förtroende kunde öfverlemna åt bolaget att ordna krogrörelsen. Hr Krook förordade, åberopande de af Norrköpings Arbetareförening uttalade åsigter, likaledes moderata åtgärder samt förenade sig jemväl i hr Ekmans förslag. Hr Wijk hade vid det föregående tillfället tillhört dem, som röstade för totalt förbud, ehuru detta skett med mycken motvilja. Då var emellertid endast enskild vinst i fråga; men förhällandet är nu annorlunda. Dock ansåg tal:m det icke rätt att från Stadsf:e på bolaget vältra ett så stort ansvar, som det ifrågavarande, och påpekade dessutom, att äfven em bolaget fortfarande skulle kunna vidhålla den införda ordningen,:så möter dock den omständigheten, att ett par krogar ännu finnas, som ej äro i bolagets händer, och å hvilka, genom bestämmelserna i fråga, trafiken skulle komma att få en oerhörd tillökning. — I afseende på Majorna, ansåg tal:n ej lämpligt, att undantagsreglor bestämdes för olika delar af kommunen. Missionsföreningens framställning ville tal:n ei tillägga synnerlig betydelse — man känner nogsamt hur dylika underskrifter samlas — hvaremot Arbetareföreningens vore af vigt, såsom tillkommen efter förutgångna diskussioner. Det borde lock noga observeras, att den inskränkning, som bär afses, endast gäller missbruket, och då bränvinet just är den dryck, som är farligast och med hvilken det största missbruket bedrifves, borde inkränkningen följaktligen afse hufvudsakligast letta. Talm yrkade fördenskull, att förbudet mot itskänkning r Söndagar annorlunda än vid målider endast och allenast borde afse bränvin, men j andra drycker. (Flera instämde). Hr Berger betviflade, att det lagligen kunde öfserlemnas åt Bolaget att vidtaga bestämmelser, åvida dessa skulle gälla för alla utskänkningställen. Trodde ej heller, att man, på sätt hr. Wijk föreslagit, kunde skilja mellan , bränvin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker, lå författningen ej gör någon sådan skilnad. Vid;ll sitt förra yrkande. Hr Hedlund anskg hr Wijk hafva ganska väl notiverat en dylik skilnad, och framhöll, att bräninsförtäringen på Söndagsaftnarne har en helt nnan karakter än t. ex. förtärandet af punsch, oddy etc. Medan det sistnämnda mera kan kalas ett sällskapligt, är det förra ett rent fysiskt; ehof. Tal:n hyste dock skrupler för lagstiftningstgärder i dessa hänseenden. — Beträffande Maorna, fann tal:n för sin del intet hinder uti att esluta serskilda stadganden för denna stadsdel ch ansåg, att Stadsf:e skulle handla ganska illa, m de ville inskränka den rättighet, Majorna hitills egt, att ha sina krogar alldeles stängda om öndagarne. Sedan öfverläggningen härmed förklaats slutad, och efter åtskillig diskussion afseende på propositionernas uppställane m. m., fattade Stadsf:e följande beslut: 1) Yrkandet om förbud mot all utskänking å Sön-och helgdagar förkastades utan mröstning. 2) Utan votering beslutades likaledes, att ränvin samt andra brända eller destilleade spirituösa drycker icke få å Sönoch elgdagar före kl. 6 e. m. utskänkas anorlunda är till spisande gäster vid målder. 3) Med 33 röster mot 16 beslutades, att tskänkning af bränvin — dertill icke hänres andra brända eller destillerade spituösa drycker — ei heller efter kl 6 elsk