män utgå, som nu förorsaka så mycket buller inom engelska högkyrkan. Torypartiets gamla grundsatser äro icke illa återgifna i den päfliga encyklikan och syllabus; och om det inom dess sköte gifves uppriktiga protestanter, sådane t. ex. som hr Netodegate, så äro de af det kuriösa slag, som till förmån för sin egen bekännelse förneka protestantismens sjelfva grundval, samvetsfriheten, och vilja upprätthålla sin kyrka med tvångsmedel. Men fältropet: ingen papism! ljuder emellertid förträffligt, och ingen kan ännu säga, om det icke kommer att draga många anhängare till de konservative. Dock böra de i logiskt och sakligt hänseende förträffliga tal, som Gladstone och Bright hållit i ämnet — verkliga populära föreläsningar för nationen — kunna motverka det förledande fältropet. Äfven den enfaldigaste bör kunna förstå, att de konservatives varma intresse för irländska statskyrkan i bästa fall hvilar på en förderflig, all rättvisa och allt sundt förnuft trotsande princip, och i de flesta fall rent af på egennyttan. De 600,000 pund sterling om året, som Irlands katoliker nu måste betala för att föda prester, som de icke vilja höra, och upprätthålla en statskyrka, som de afsky, gå till stor del öfver i den engelska aristokratiens händer, hvars yngre söner beklädas med de feta och beqväma prestgällen. Bland exempel, som kunna upplysa huru det är bestäldt med denna statskyrka, förtjenar framhållas, hvad Gladstone i ett at sina tal anförde, att det i en viss trakt af Irland finns 14 anglikanska församlingar, som tillsammans räkna endast 1332 medlemmar, men äro försedda med 28 prestmän, af hvilka 14 tjenstgörande, som betalas med 100 guiner hvardera, och 14 icketjenstgörande, som tillsammans uppbära en inkomst af 8192 pund årligen: Att denna på våld och orätt hvilande statskyrka icke befrämjat protestantismens tillväxt i Irland, framgår deraf att de irländske protestanternas antal nu förhåller sig till de irländske katolikernas som 31 till 120, medan förhållandet vid folkräkningen år 1672 var 45 till 120. Och att märka är, att bland dessa irländska protestanter finnes en half million, som icke tillhör statskyrkan, samt att katolikernas antal under de sista decennierna betydligt decimerats genom hungersnöd och utvandring. Att statskyrkans tillvaro deremot förhindrat protestantismens tillväxt, ja gjort den förhatlig för irländska folket, som. lärt sig att betrakta sin religion och sin nationalitet såsom ett, detta känna de konservative i England lika väl som de liberale. Här gäller att göra Irland rättvisa — och att detta är på hög tid bevisar den feniska rörelsen. Men att utöfva rättvisa kan aldrig skada en god sak. Protestantismen skall endast kunna vinna på den qvasiprotestantiska statskyrkans i Irland grundliga upphäfvande. Skall nästa parlament — det första engelska parlament, som hvilar på en allmännare valrätt och kan sägas blifva ett uttryck för brittiska folkets tänkesätt — skall det inviga den nya sera som det öppnar i Englands konstitutionella historia, med denna stora gärd åt rättvisan och samvetsfriheten, med denna djerfva och likväl oafvisligt nödvändiga reform, hvars verkningar säkerligen skola sträcka sig långt utöfver Irlands gränser? Inom två eller tre veckor känna vi hvilket svar skall ur valurnorna utgå på denna fråga. Trots torypartiets betydliga magt, starka organisation och ådagalagda agitationsförmåga äro utsigterna för det liberala partiet ganska lofvande. Genomgår man de i engelska dagbladen nu meddelade förteckningar på valdistrikter och valkandidater erfar man, att i England och Wales finnas 65 grefskap och städer, väljande 99 parlamentsledamöter; i Skottland 38 grefskap och städer, väljande 40 ledamöter, samt i Irland 25 grefskap och städer, väljande 39 ledamöter, i hvilka ingen konservativ valkandidat ansett det löna mödan att uppträda, emedan opinionen der är alltför bestämdt liberal, medan det å andra sidan endast finnes tillsammans 59 valdistrikter med 80 parlamentsplatser, der af motsatt anledning ingen liberal valkandidat kunnat uppträda. Redan detta är ett godt tecken, och det skall afgöra saken till de liberales fördel, ifall man får förutsätta, att af de öfriga valdistrikten inemot hälften tillfaller dem. Staden och Länet. Herrar Stadsfullmäktige företogo vid sitt sammanträde i dag de å föredragningslistan upptagna ärenden (för hvilka utförligt redogjorts i H.-T. af i förrgår) i följande ordning: 1) Kgl. Maj:ts beslut i anledning af besvären mot Kon:s Befhdes utslag rörande godkännande af Utskänknings-Aktiebolasets anbud på utskänkningsrättigheternas Ffvortaganda undoer da närmasta 2 Sron