Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1868, sida 1

egde ett intagande yttre, utan äfven var rikt utrustad med snille och talanger, så kunde man med skäl bysa den förhoppningen att förr eller sednare se honom i kongressen, för att derstädes med skarpsinnighet och energi förfäkta söderns heliga anborna rättigheter samt biträda att slå det redan otäligt motspjernande norden i nya, fastare fjettrar. Vid den tid, då Ludlow införde den sköna, brunlockiga Alice som herrskarinna i sina förfäders hus, hade klyftan mellan norden och södern ej ännu antagit en så bestämd karakter. Alice kunde således, utan atv väcka alltför stor förargelse, följa sitt hjertas ädla, milda böjelser och obehindradt visa plantagens svarta befolkning sin välvilja. Ludlow, med sin öppna, rättänkande karakter, medgaf äfven sina färgade underlydande en sorgfälligare vård, och ehuru man i vidsträckta kretsar tadlade att den unga frun, icke blott i sitt dagliga umgänge med slafvarne utan äfven i sina omsorger om de gamla och sjuka, ådagalade ett ovanligt deltagande, så vågade dock ingen att i Ludlows närvaro yttra sitt missnöje dermed. Ludlow sjelf erfor en inre tillfredsställelse, då han såg huru de tacksamma färgade ärade hans maka som en gudomlighet och likasom sökte läsa hennes önskningar i hennes milda blickar. Ehuru Alices menniskovänliga väsen lände honom till nackdel i hans grannars ögon, och ehuru man af misstro till den unga fruns inflytande småningom frånkände honom de egenskaper, som framförallt måste utmärka en söderns kongressledamot, så bekymrade detta bonom ej. Lycklig genom