Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1868, sida 1

hans maka. Äfven om sin ålder talade de eid detta tillfälle med stor klokhet, och derom att många unga personer hade gift sig; Ludlow kände flera unga män, hvilka redan i sitt tjugonde år hade grundat ett eget hem, likasom Alice visste att berätta om flera at sina väninnor, hvilka från pensionen hade inträdt direkte i det äkta ståndet, utan att derför blifva mindre lyckliga. Aftonen af den dag, då detta tacksamma thema hade för första gången blifvit afhandladt mellan de båda unga, erkände Alice för sig sjelf att denna dag hade varit den lyckligaste i hela hennes lefnad. Och visserligen var det en skön dag, men icke mindre skön var den dag, då hennes onkel gaf sitt bifall till denna förening, — Ludlow var sydländare och slafegare — och hon lemnade pensionen, för att som Ludlows trolofvade följa sin onkel till södern och i hans hus afvakta den för brölopet utsatta tidpunkten. Af de barnsliga förhoppningarne hade det således blifvit allvar; Ålice hade nyss fyllt sitt sjuttonde år och Ludlow sitt tjugoaudra, då de blefvo förenade och som man och hustru bosatte sig på en förtjusande plantage i Louisiana, hvilken hade illfallit Ludlow som arf efter hans fader, och till hvars försköning och utvidgning Alice lemnade en betydlig del af sin egen förmögenhet. Det var i alla hänseenden ett särdeles passande parti: Penningar kommo till penningar, en rik arftagerska från norden förenade sig med en ansedd sydländsk plantageegare; genom familjens ökade rikedom måste äfven dess anseende vinna, och emedan den unge Ludlow icke blott