Dyrköpt lycka. ) Berättelse af Balduin Möllhausen. (Ofversättning af Sigfrid Nyberg.) — Omöjligt, miss Trenton, alldeles omöjligt, svarade Ludlow och tryckte den erbjudna handen som en gammal bekant, — jag hörde bestens bölande, och en helt annan tjur skulle det ha varit, som i min närvaro hade vågat anfalla er. Men låt oss nu gå, om ni behagar; jag för er genom denna trädgård på en omväg till staden och fram till pensionen, om vi ej har något deremot. Mellan en nittonårig yngling och en fjortonårig flicka är den första skyggheten snart öfvervunnen, i synnerhet då det ömsesidiga intrycket är gynnsamt. Så skedde det äfven här. Alice emottog den erbjudna armen och gick långsamt bredvid sin följeslagare, utan att märka att han, i stället för att taga den närmaste vägen till hennes hem, vek af med henne in på trädgårdens skuggrika gångar. Ludlow åter fann det helt naturligt, att Alice utan skygghet anförtrodde sig åt honom samt till och med lutade sig något tyngre mot hans arm, — vare sig tillfölje af den utståndna förskräckelsen, eller af en oförklarlig tacksamhetskänsla. Under tystnad tillryggalade de en kort ) Se H.-T. N:o 256.