har jag ansett det vara min embetspligt att söka söra mig underrättad om alla de förhållanden, som illäfventyrs kunnat åt denna rörelse gifva upphof och näring. Till följd häraf och då såsom orsak till ifrågavaraude rörelser stundom så väl enskildt som i allmänna tidningar antydts, att de om arrenden af frälsehemman upprättade kontrakter ej sällan skulle för åboerna vara så betungande, att fullgörandet deraf måste för dem medföra ekonomiskt betryck, har jag trott mig böra egna min uppmärksamhet äfven åt denna fråga och ansåg mig fördenskull ej böra lemna obegagnadt detitillfälle, som här erbjöd sig att af personer, hvilka om ställningen i orten måste ega en noga kännedom, erfara deras tankar, huruvida någon verklig anledning till klagan i berörda hänseende förefunnes. Jag framställde derför till nämndemännen min önskan härom och uppmanade dem att fritt och öppet, så som vid detta fullkomligt enskilda samtal kunde ske, yttra sin mening. Med den uppfattning af förhållandena, som härvid af nämdemännen uttalades, har jag jemfört de upplysningar, jag för öfrigt erbållit vid samtal med andra personer af olika samhällsklasser och från skilda trakter af provinsen, bland hvilka flera befinna sig i den ställning, att de böra väl känna törhållandena. Att emellertid i en sak, sådan som denna, bilda ett säkert omdöme är naturligtvis med yttersta svårighet förenadt, och jag vågar derför ej heller uttrycka ett sådant; men jag ansermig likväl böra inför Eders K. M:t uttala det totalintryck, som jag, af allt hvad härom kommit till min kännedom, erfarit, och detta intryck år, att om än på ett och annat ställe eller i ett och annat fall de skyldigheter, som enligt-kontrakt åligga landtbönderna och af dem utfordras, må vara för dem mer än skäligt betungande, sådana fall dock utgöra. undantag, samt att i allmänhet någon grundad anledning till klagan å landtböndernas sida icke förefinnes. Orsaken till den i så vidsträckt omfattning nu herrskande rörelsen kan följaktligen efter mitt förmenande icke till någon hufvudsaklig del anses ligga i alltför öfverdrifna fordringar å godsegarnes sida, utan torde den egentliga grunden dertill vara att söka i vissa hos landtbönderna rådande dunkla föreställningar om något slags rätt till den af dem arrenderade jorden, i förening med uppviglande sakförares förespeglingar. Sistlidna års svaga skörd och deraf naturligen följande svårigheter för landtbönderna att utgöra arrendeagifterna torde ock i sin mån hafva under den nästförflutna tiden gjort dem mera benägna att lyssna till dessa uppviglares råd. Hvarken hes den vid Herrestads häradsrätt under förutnämnda utslags afkunnande församlade menigheten eller vid mitt samtal med nämndemännen derstädes kunde nägon upphetsning i sinnesstämningen förmärkas, och vid de exekutiva förrättningar, som med anledning af ifrågavarande mål redan blifvit verkställda, har mig veterligen icke någon oordning förekommit. Då man dessutom torde kunna hysa förhoppning derom, så väl att landtbönderna efter vunnen bättre insigt om det obetänksamma och för dem sjelfva förderfliga i deras hittills följda handlingssätt, skola återgå till fullgörande af sina arrendekontrakter, som ock att i sådant fall godsegarne skola å sin sida med foglighet och öfverseende komma dem till mötes, samt antagas kan, att de mål, som i följd af dessa rörelser äro eller ytterligare blifva hos exekutiva myndigheter eller domstolar anhängiggjorda, varda med möjligaste skyndsamhet bragta till slut, synes all utsigt vara för handen, att den allmänna ordningen skall förblifva ostörd.