Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1868, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Slagsmål om emigranter. Att en förordning om emigranters befordran länge varit af behofvet åkallad, är öfverallt i riket kändt, och för hvarje lag ökas äfven detta behof, föranledt i främsta rummet af det förhållandet, att, såsom nu ofta sker, en person uppträder såsom agent för ett eller annat verkligt eller fingeradt utvandrarebolag, kasserar in penningar för biljetter och skickar af ,varan, utan att den ringaste garanti fordras af agenten, det han uppfyller de löften, som han förespeglat den enfaldige utvandraren, eller att denne blir så behandlad som han, i egenskap af menniska, åtminstone förtjenar och borde ha anspråk på. Huru den behandling, som en emigrant under nuvarande förhållanden ofta får undergå, är beskaffad, blef man i förrgår middag vittne till på Köpmansgatan, der en flock utvandrare, som ankommit med bantåget straxt förut, antastades af trenne s. k. emigrantvärfvare, af hvilka hvar och en försökte få dem med sig. Om detta tumult hölls i går förhör i poliskammaren, dervid foljande omständigheter kommo i dagen: ett sällskap af omkring 35 personer, män, qvinnor och barn, hvaraf största delen var från DaJarne, hade öfverenskommit att utvandra, men då de icke ville köpa biljetter förr än de kommo till Göteborg, hade de beslutat att icke heller förr bestämma med hvilket bolags ångbåtar de skulle gå. Detta hade sannolikt ett par emigrantvärfvare fått nys om, ty redan i Töreboda möttes de af tvenne dylika herrar, hvilka följde med på regen, och hvilka i vältaliga ord försökte öfvertala dem att köpa biljetter hos det bolag, som de reresenterade. Detta hade de dock icke lyssnat ill, utan, sedan de ankommit hit, ämnat gå till det för dem beställda logi. Under vägen tillkommo ytterligare ett par ,runners, och nu började ett slitande och rifvande både om emigranterna gjelfva och deras saker. Bland de till förhöret inkallade vittnena berättade ett, att den ene värfvaren hade tagit hand om hustrun, den andre om barnen, den tredje om sakerna o. s. v., och hvar och en drog åt sitt håll med hvad han fått fatt uti. Slutligen råkade tvenne af dem i lufven på hvarandra, och nu inskred polisen och gjorde slut på tvisten. Poliskammaren bötfälde den värste af orostiftarne till 40 rår, och tvenne andra till hvardera 25 och 15 rdr. — Falskmyntare. Såsom i H.-T. för sistl. Lördag nämndes, greps samma dag af polisen förre hemmansegaren Nils Börjesson från Ljungby gocken i Halland, för det han å Salutorget försökt utprångla falska mynt. Första anledningen till att han misstänktes uppkom genom att en qvinna från landet, hvilken en tid förut försålt ett par stöflor till honom, anmälde att hon fått 6 falska mynt i betalning. Börjesson försvann emellertid och syntes icke till under en lång tid, tills han i Lördags kom in till staden för att sälja fågel. Då han greps, innehade han 34 st. diverse mynt, tillverkade af tenn och föreställande danska 2och svenska 1-riksdalrar. Vid med honom hållet förhör nekade han till att sjelf ha förfärdigadt mynten och påstod, att de 6 första at dessa hade blifvit lemnade till hopom af bans svåger, hemmansegaren Anders Andersson, och att han icke märkt att de varit falska. Om de, som påträffades hos honom vid häktningen, hade han åter stridiga uppgifter. Till en början påstod Börjesson att han fått dem för försåld fågel, sedan ändrade han detta och sade att han fått låna dem af svågern, hvilken uppgift han slutligen rättade så, att de säkerligen funnits i ett par byxor, som han lånade af Änders Andersson när han for till staden. Han berättade derjemte att han ej bestämdt kunde uppE hvem som hade tillverkat dem, men att han ört omtalas i hemorten, att torparen Bengt Arfvidsson i Sibbarps socken brukade inneha falska mynt. Från polisen afgick derpå telegram till ktonofogden i orten med anmälan om förhållandet, och kort derefter grepos äfven både svågern och torparen, hvilka begge innehade dylika mynt, Vid förbör med dem bekände den sistnämnde, att n, sedan han af en från Malmö frigifven fästninesfånge undervisats om sättet att tillverka falskt myc öfverenskommit med Börjessons svåer, Anders Andersson, att bilda ett bolag, då Sa dersson skulle in-:aba Alt om, behöfdes til mynten, Arfvidsson förfärdiga och S0rJesson Sener mera utprängla dem. Affären hade sad pre gått ganska bra, ty då B. häktades, innehade a en promemoria å de ämnen som An vänn 1 mynimassan och hvilka han skulle uppköpå Staden.