ej heller gerna uppnå samma duglighet inom alla sin konsts olika riktningar. Allt som skall utföras, bör vara afpassadt efter själsförmögenheterna såväl som efter teknikens utbildning. Det är oriktigt att låta barn spela musik, som står utom barnets ståndpunkt. Man låter dem ju ofta försöka sig i Beethovens större kompositioner, ehuru dessa innehålla stämningar och känslor, som blott kunna finnas i en mognare ålder. Vi minnas alla systrarne Delepierre, som voro här för några år sedan. De små flickorna voro mycket väl undervisade. Om det än icke alltid tyder på någon ovanlig musikalisk begåfning att barn, som höra mycket musik och derjemte lära sig utföra den, redan i en tidig ålder hinna långt, isynnerhet på teknikens område, så kunde dock ej nekas, att deras prestationer innehöll åtskilligt, som var värdt beundran. Men hvad lät man dessa barn utföra? Fantasier öfver italienska operamotiver, innehållande den vildaste erotik, sentimentala elegier, med ett ord, stämningar och känslor, som barnet ej sattar, och det inses då också, att uttrycket blott kunde vara påklistradt. I stället för att låta dessa barn utföra det, som ligger barnet närmast, det naiva, det graciösa, det lifliga, det skämtsamma, singo de föredraga saker, som de icke förstodo och publiken — ja, publiken applåderade riktigt barnsligt; den bevisade att dess omdöme ofta har blott ett ringa esthetiskt värde. För att kunna inverka på barnets föredrag, måste man välja musik, afpassad efter dess fattningsgåfva. Hvarken det djupsinniga eller det affektfulla är på sin plats. Å andra sidan bör man ej heker