Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1868, sida 2

gen inom landet, och denna modmeradess1 nu på ett naturligt sätt, utan att staten behöfde tillgripa den våldsamma åtgärden I af ett förbud, Så vore alla intressen if tillgodogjorda: statens, konsumenternas, t menigheternas; blott ett enda blefve må-J hända derpå lidande, så tillvida, att det 1 gick miste om den bakom förbudet lig-i gande vinsten, nemligen innehafvarnes afl4 bränvinslager. Men tatt för deras skull låta lagstiftningen rubba affärsverksamhetens jemna gång, ansågs ej nödvändigt. i Så långt hade man åtminstone nu hunnit! i statsekonomisk insigt. Den enklaste utvägen, att möta frågan s om bränvinsförbud, hade varit och blir för framtiden, att nedsätta importtullen å) bränvin till samma belopp som tillverknings-J afgiften. Då försvinna alla farhågor för spanmålens och jordfrukternas nedkastande 1 i bränvinspannan, med deraf följande stegring i nämnde lifsmedels pris. Ty importen nedsätter och omöjliggör tillverkningen af den olyckliga drycken i den mån deraf vållas en stegring i de råämnen (folkets vigtigaste lifsmedel), som af densamma förtäras. Denna enkla åtgärd, som icke kränker någons rätt, bör ej lemnas ur sigte, derest frågan om bränvinsförbud skulle åter uppdyka. ; Man förbisåg ej heller vid den förflutna riksdagen, att en förhöjning skulle uppstå i tullinkomsterna, till följd af import utafs bränvin. Fastmer framhölls denna omständighet af dem, som icke ville nedtvinga den påräknade tullinkomsten för innevarande är så långt, som det från en annan sida yrkades. Denna uppfattning har också blifvit af E erfarenheten bekräftad. Så lemnar Dasl. Alleh. följande intressanta uppgift för bränvinsimporten under första hälften aff innevarande år. Införsel af brävin och sprit af säd, potatis och andra jordfrukter på fat utgjorde i kannor af 50 proc. vid Å 15? Celsius 325,798 kannor. Häraf hade importerats: till Stockholm: 157,148 k:r, till Göteborg: 75,243 k:r, till Gefle: 15,505 k:r, till Carlshamn: 66,744 k:r, Införsel direkte från Frankrike af derstädes af vindrufvor tillverkadt bränvin, hvilket, såsom bekant, på grund af franska traktaten får hit till riket mot nedsatt tull, 85 öre pr kanna, införas och som till direkt förtullning angifvits, utgjorde ! 147,385 kr. ; Häraf hade importerats: till Stockholm: 86, 156 k:r, till Göteborg: 14, 869 k:r. Vidare har från Frankrike införts och på nederlagå upplagts följande partier vindrufsbränvin, nemligen: i Stockholm: 242, 679 k:r, i Göteborg: 122, 758 k:r. Tidningen tillägger: ö .Beloppet af den tullafgist, som erlagts för sädesoch potatisbränvinet, utgjorde ! å 1 rdr 20 öre pr kanna, rmt rdr ! 390,957: — och för det från Frankrike införda drufbränvinet, å 85 öre pr kanna, rmt rdr 125,277: — Summa rmt rdr 516,234: — Dagl. Alleh:a borde här hafva tillika an-: märkt, att samma qvantitet bränvin, som 1 nu lemnat en statsinkomst af 516,234 rdr, i skulle, om den tillverkats inom landet, ej hafva inbringat mer än 331,227 rdr, hvadan alltså häri legat en vinst för staten af nära 200,000 rdr, på samma gång de förespeglade vådorna af bränvinstillverkningen inom landet och dess förstörande verkningar blifvit förminskade, i samma mån som det importerade bränvinet minskat den inre tillverkningen. Dagl. Alleh:a tror sig veta, att spritinförseln under detta års sednare hälft skall komma att öfverstiga den under de begge första qvartalen. Så mycket större blir då både statens och de brödkonsumerande menigheternas vinst. Huru, under dessa solklara förhållanden, Dagl. Alleh:a kan yttra: Statens behållning torde i sjelfvae verket blitva temligen fiktif, ty hvad den vinner i tulluppbörd, det och kanske meratill förloras i hränvinsskatt; — är oss fast obegripligt. När införseltullen är, enligt hvad D. A. sjelf uppgifver, dels 15 öre, dels 50 öre högre än tillverkningsskatten, så måste väl inkomsten af det importerade bränvin, som erlägger de högre afgifterna, blifva större än den, som ingår för samma qvantitet bränvin, tillverkad inom landet till den lägre afgiften. Tidningen slutar med följande protektionistiska fras: ,Att en betydlig del af liqviden för det sÅ bränvin, som konsumeras, hamnar i fransmännens fickor, är heller ingenting att särdeles fröjda sig åt. Om liqviden för bränvinet stannat i fransmännens fickor, så finna vi deri intet menligare förhållande, än om en motsvarandeA liqvid för mjöl stannat i ryssarnes. Men skilnaden är, att svenska statsverket vunnit betydligt i inkomster, utom, hvad ofvan erinrades, att de farhågor blifvit förminskade, som framkallade förslaget om förbud mot all tillverkning af bränvin inom landet. t E 1 1 1 1 TA Staden och Länet. a Göteborgs Bibelsällskap hade i mid-ti dags allmänt sammanträde, hvarvid revi-Jrå sionsberättelsen för år 1867 (för hvilken saf berättelse förut varit i H.-T. redogjordt) då upplästes och tacksam decharge bevil-he