Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1868, sida 3

thlr. Fondmarknaden matt. a LIVERPOOL d. 27 Okt. I dag omsattes S 20,000 balar bomull. Middl. Upland no-so teras i 11 d. Priset stigande. 3 Blandade ämnen. Jordekalfvet på Sydamerikas vestkust. sj Newyorktidningar för den 36 September innehålla nya meddelanden härom. Pacific Steam Naviga-QP tion Companys ångare ,Falcon inträfjade den 19 I September i Panama, och de underrättelser den) medför bekräfta icke blott uppgifterna rörande) den förfärliga olyckshändelse, som den 16 Augusti st på morgonen hemsökte Ecuador, utan omtalar med sB bestämdhet att förlusten af menniskolif vida öfver-18 stiger hvad man först antog. Naturligtvis är det k omöjligt att på siffran bestämma huru mänga men-Å niskor som omkommit, men man tror att antalet sy belöper sig till dubbelt så många som förut upp-ssä gifvits. Naturfenomenet måste, enligt de fortfa-15 rande sparsamma uppgifterna från det inre af d Ecuador, med alla sina fasor ha varit storartadt så att skåda. Det var, som om bergjättarne skakade5 på sig och, spridande ödeläggelse och skador hvar de gingo fram, rullade ned i djupet de klippor, som betäckte dem. I staden Catocachi, norr om Otavalo, med hufvudsakligen indianbefolkning, hvilken 1867 räknade 55,000 inbyggare, hafva 13, 000 r menniskor omkommit; Catocachi, Ibarra var en vacker stad med breda gator och många tvåvåt ningshus. Otavalo, öster om Ibarra, hade med han-Å!syn till byggnadsstilen mycken likhet med denna, p men utmärkte sig genom sitt förtjusande läge. Alla vägar, skrifver en jesuiterpater till inrikesmini-Af stern, från Otavalo till Ibarra äro betäckta med ss ruiner och döda. På Vest-Cordillerna händer det t ofta att remnor öppna sig i jorden; på sluttnin-b garne af Cuichaca ha kolossala klippstycken ned-y 8 8 I störtat och bildat stora öppningar. Vägarne mellan städerna på vestra sidan af berget äro ofarbara i anledning af remnorna i jorden. Ofantliga massor af sten och jord rullade från Catocachi ned på slätterna; på norra sluttningen af Hambvri har s en ström at gyttja flutit fram, som här och der c g 2 bildat höjder efter att hafva ödelagt marker och dränkt boskapshjordar. Efter gyttjan följde vatten, som dagligen tilltager i mängd: I Catocachi, Ur-1s cuqui, Tunbaviro, Salinas och andra städer ha blott få menniskor kunnat rädda sig. Den 20 Augusti nådde vi Caranqui, efter det vi besökt ruinerna af Ibarra och de platser, till hvilka folket flytt och fört de ur ruinerna framdragna liken. Hela staden kan sägas vara jemnad med jorden, dock icke så helt och hållet som Otavalo; nägra väggar stå ännu qvar. Af kyrkorna ser man en och annan mur, 6—7 metres hög, och några få hus stål. der också, ehuru betydligt skadade. De från Ibar-f ra undkomna inbyggarne äro kringspridda; de flesta ha begifvit sig till Caraqui och Lulunqui. Dej; NY 1 8 ha alla slagit sig ned vid Tagnandos flodbrädd. De få undkomne befinna sig i ett tillstånd af fullkomlig slöhet och frukta ständigt för döden, antingen genom jordskalt eller genom den feber, som utdunstningarne af de ruttnande liken framalstra. Stanken är outhärdlig på en half miles afstånd. 14 Caraqui äro de få, som räddats, framgrå 1 inerna. Ännu den 20 lyckades det oss att ur grus1 högarne framdraga en man, som hade legat 6 dagar vid sin hustrus lik. Om det funnits tillgång på menniskor för att anställa gräfningar, skulle utan tvifvel långt flere blifvit räddade, men indianerna tänkte blott på att plundra. Samtidigt skrilves från Honolulu, att sydöstra kusten af Havaji sjunkit 6—7 fot på några ställen. Der märkes också ovanligt stigande och fallande af hafvet. I Nilo, Paui och Kanfroll kändes dagligen flera jordstötar. Från vulkanen uppstego rökmoln och ett utbrott syntes vara förestående. En märkvärdig uppfinning. Vid Shoeburyness har nyligen anställts prof med ett nytt, af en kapten Moncrieff uppfunnet sätt att betäcka kanoner, hvilket , Fhimes i en ledande artikel säger efter all sannolikhet är den vigtigaste upptäckt i artillerivetenskapen i nyare tider. Den går ut på att göra till och med de största kanoner osynliga och oantastliga utom just i det ögonblick de afskjutas, och till och med då ser man ingenting annat än sjelfva kanonen, under det de, som betjena den och hela maskineriet blifva fullkomligt betäckta. Kanonen är nemligen anbringad nere i sjorden och lyftes först upp i det ögonblick, då den skall afskjutas, hvarefter den åter genast nedsänkes. Det första man härigenom vinner är att göra ett batteri alldeles oemottagligt för horisontela skott. IIitintills har det varit nödvändigt att anbringa kanonen på en platform på jordens yta soch antingen låta den vara alldeles obetäckt eller uppföra ett bröstvärn, som aldrig kunde blifva i aldeles försäkradt emot skada och som dessutom bidrog till att gifva fienden mera att sigta på. Dessa dyrbara och otillfredsställande anläggningar : blifva nu ofverflödiga. En utkik, hvilkens hufvud i det för öfrigt ej skall vara svårt att skydda, är, enligt Moncriefis uppfinning, tillräcklig för att I styra kanonens alla rörelser. Emot vertikala skott är kanonen visserligen icke fullständigt försäkrad, i men sannolikheten att han skall träffas af dem sär mycket ringa. Skola vertikala skott träffa med något resultat, så måste de afskjutas från en faststående yta. Afståndet måste då vara ofantsligt noggrannt beräknadt, och till och med om ) j 8 e ( f 1 I båda dessa omständigheter egde rum — något, som ej kan inträffa, då skotten lossas från ett farstys — skulle Moncreiffs kanoner ej erbjuda någon sigtpunkt på samma gång som det rum, en sSådan kanon upptager, är så litet, att det skulle I vara ganska ringa sannolikhet för att det skulle I kunna träffas af en bomb. Man kunde visserligen betäcka, kanonen genom att uppföra ett tak öfver den; men detta skulle för det första icke vara soförstörbart och för det andra gifva fienden något att sigta på. Detta behöfs dock icke menar TLimes — ty efter den nya uppfinningen är man så säker mot att träffas, som man någonsin kan Fara i krig. I taktiskt hänseende skulle detta sätt att anbringa kanonerna blifva af största betydelse. Det skall icke blifva någon lätt sak för en krigsbär att framrycka, då den kan frukta för att plötsligt stå ansigte mot ansigte emot ett batteri, 1 hvilket liksom genom ett trollslag dyker upp ur Jorden och derefter återigen lika hastigt försvinner. Dessutom kan man efter den nya methoden åta sig nöja med långt färre kanoner, enär dessa kunna riktas åt hvilket håll som heldst, utan att hindras af något bröstvärn. Man kan också, alldenstund det ej behöfves något serdeles fast bygdt Aunderlag, inrätta ett batteri så, att en kanon kan förflyttas från en punkt till en annan. Tidningen lägger i synnerhet vigt på huru lätt man på detta tt kan beskydda ett lands kuster emot hvarje fremmande invasion. De Martellatorn, med hvilka Englands kuster äro besatta, äro, enligt tidningens törmenande, numera af ingen nytta. En enda kula ifrån de nyaste kanonerna skulle slå dem i stycken. Genom att, i stället för dessa torn, anbringa Montcreiffska batterier skulle man göra I försvaret lätt och det utan stora kostnader. Ett lyckligt möte. I , Venersborgs tidning , läses: Det måste vara en obehaglig känsla att, bosatt på landet, fara till stan och köpa hem litet af hvarje, för att traktera vänner och bekanta, som möjligen infinna sig på den skutiva aukI tion, som är bestämd att hållas följande dagen, t då ens fastighet, för oförmågan att anskaffa pen5 p ningar för ingången borgensförbindelse, ovilkorligen måste gå under klubban till den mestbjuBI danda — Harr avalrntaorn är naturliofvic on cialf