Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1868, sida 3

titlar, ordnar, ledamotskap och annat, som måjli gen kan bidraga att kittla ens fåfänga. Som ex empel kan ju vara roligt nog att anföra följande meritlista, som förekommer bland Smålands na tions hedersledamöter: grefve IIenning Ludlig Hamilton, f. d. statsråd, s. d. envoyå extraord. kammarherre, en af de 18 i svenska akademien R. och K. af K. M. O., R. D. Elef.-O., R. D. D 0. och Dannebrogsman, K. Nederl. Lejon-O., K. S:t Guelf. O., L. W. A., hedersledamot af Kongl. Vitterhets-, Historieoeh Antiqvitetsakademien. hedersledamot af Kongl. Landtbruksakademien, ledamot af Musikaliska akademien; ledamot a! Kongl. Krigsvetenskapsakademien; ledamot af Kgl. Samfundet för utgifvande af Handskrifter rörande Skandinaviens historia, ledamot af Kongl. Vetenskapssocieteten i Upsala, ledamot för Södermanlands län af riksdagens första kammare, och vill man så tillägga: hedersledamot af Smålands nation, så har mannen ifråga ju en ganska lång ti tel! Icke underligt, att 82 sidor behöfts, mot 69 förra terminen, och att priset blifvit höjdt! Det påstås, att Lunds akademi fått släppa till åtskilliga medlemmar, för att få summan så hög som den är, och utan tvifvel är antalet af Skåningar och Blekingsbor, som för närvarande finnas här, nog stort, för att de skulle kunna bilda en egen nation, större än vår nuvarande minsta, nemligen Gotlands, som blott räknar 17 medlemmar. De flesta af mina läsare veta sannolikt icke, hvar skånska nationssalen är belägen, eller ana kanske icke, att vi redan ha en sådan. Det är en stor qvadratformig sten på vårt salutorg, som fått denna benämning för långliga tider sedan och som än i dag heter så; men der är litet kusligt att hålla sammankomster, och för öfrigt finge lokalen utvidgas, om nationen skulle få utrymme att dväljas der! Förr var den samlingsplatsen för nattliga orostiftare, och från densamma höjdes dessa infernaliska skrin, som väckte fredliga slumrare och störde tänkaren vid sin lampa; de höra nu till sagan, som välär. (Icke tänkarne — förstås!) I går utkom fjerde årgångens sjette häfte af Nybloms Svensk Litteraturtidskrift, innehållande: Det svenska bibelöfversättningsarbetet med särskildt afseende på den sista proföfversättningen af Nya testamentet, af Arthur Hazelius. Merkantilismen, J. V. Arnberg: Anteckningar om frihetstidens Politiska Ekonomi, af Hans Forsell. A. Nybleus: Theodor Parker och den religiösa frågan. Herr Hazelius, som, sedan han slutat sin lärareverksamhet, egnat sig åt den publicistiska banan, har utan tvifvel med detta sitt arbete gjort en vacker debut på skriftställareområdet, och litet hvar skall vara honom erkänsam för det fältet, som han utvalt i första hand att ispråkligt afseende bearbeta. Att han icke, som det heter, lagt fingrarne emellan, då det gällde att beifra en så vigtig sak, som vår bibelöfversättning, måste utan tvifvel kännas bittert för dessa grånade tolkare, som egnat år af sitt lif att i ljuset framkalla urmeningen af det gudomliga ordet, — och dock icke lyckats bättre, än att ungdomen kan träda fram och, både hvad form och innehåll beträffar, draga stora streck öfver deras arbete. Det gäller här 1861 års proföfversättning. och låtom oss höra det domslut, som kritikern fäller öfver densamma! Hvad versindelvingen angår, har kommissionen upptagit en förnufisvidrig och onaturlig anordning! Ifafseende på extkritiken har den nog litet gjort sig till godo rukterna af sednare tidens forskningar! I fråga om uttryckets tydlighet och klarhet är mycket öfrigt att önska. Ordbildningen, ordböjningen och ordfogningen äro i vissa vigtiga delar osvenska och utan bestämd hållning. Rättstafningen lider brist på enhet. Interpunktionen är i ytterst vacklande skick och kan icke, i förnuftiga grunler, finna en ursäkt! Under sådana förhållanden ir det naturligt, att vi måste anse det sista föröket till tolkning, med hän: till de båda främta fordringarne på en öfversättning: trohet emot jrundtexten och modersmålet, ingalunda tillfredställa billiga anspråk. Att den nya bibelkommissionen icke skall slå döförat till för en så grundigt genomförd kritik bör man kunna fordra, då rf. nedlagt ett arbete, som visserligen icke kan äknas till de lätta, men som dock i honom, i en ekman, en, på sätt och vis, utom frågan stående verson, funvit en värdig och rustad forskare. — Åt herr Arnbergs intressanta arbete egnar tidskrifen öfver 30 sidor — redan en liten afhandling i ig sjelf, och det beröm recensenten gifver recommenderar arbetet tillräckligt. Det är blott örsta delen af verket, och i den nästa har man tt emotse en skildring af finanshistorien under rihetstiden. I går afton egde det första af de beramade sångamqvämena rum å Gillets stora sal, som hela afonen genljudade af herrliga toner, och vid sexan ch bålarne höll man glädjen vid makt så länge iden medgaf. Antigonekonserten, som jag förra sången omnämde, var besökt af så många perso ter som salen kunde beqvämt rymma, och fröken debbe sjöng Ingeborgs klagan af Max Bruck på tt så gediget och fulländadt sätt, att handklappgarne nästan icke ville sluta; då hon åter framdde sjöng hon, utom programmet, sin gamla ra visa ,Serra tre då jag var 17 år-. Hon har cke uppträdt bär sedan hon sjöng Elfjungfruns parti i Elverskud, på början af 60-talet, och var rritiken icke så frikostig då, så fick hon dock nu n lysande revanche. Rettobehållningen af konerten uppgick till rmt rdr 365. Gårdagens afton Jjöd, utom på nöjet af den storartade sången, äfen dramatikens vänner till besök hos Thalia, der ujetter från Mindre teatern i Stockholm uppförde: En ung förmyndarinna (fröken Hammarstrand) if Scribe, samt ,,En bengalisk Tiger, hvilka pjeer äfven i dag gå öfver tiljan. Vår teaterdirekion lärer göra oss den surprisen att låta oss få öra operor, i det den gått in med förfrågan hos ongl. Teaterdirektionen om den ville låta gifva epresentationer bär någon gång i veckan. Tänk m vi skulle få realiserad den tanken att få kalla är lilla nätta teater för operan, i likhet med wad stadens tjenstefolk i evighet gjort, om der också uppträdde lindansare! Vi vore då inte en vit sämre än stockholmare och — göteborgare.