nämnda tillsammans med sin gemål aflade en kontravisit. Den 21 på morgonen fortsatte kronprinsessan resan till EnglandSPANIEN. I en korrespondens till ,,Gaulois, der Miranda (intim vän till Prim) yttrar sig öfver thronföljarefrågan, säger han: ,Jag kan försäkra, att provisoriska regeringen icke skall träda fram för de konstituerande Cortes, utan att hafva en furste att erbjuda landet. Häraf följer, att det är inledt de verksammaste underhandlingar för att söka en thronföljare, som förenar de önskade egenskaperna. Angående detta lika delikata, som vigtiga ämne, har jag att tillägga ännu en förklaring. Jag anser mig icke missbruka det förtroende, som general Prim hedrar mig med, då jag säger, att jag har följande förklaring ur hans egen mun, och jag vet, att den är uppriktig och ärlig, likasom allt, hvilket kommer från hans välmenande hjerta och från hans klara förstånd: general Prim har aldrig tänkt att sätta den spanska kronan på sitt hufvud, och t. o. m. om den, genom ett sammanträffande af utomordentliga omständigheter, skulle erbjudas honom, skulle han afvisa den. ,Jag gekulle hellre — så yttrade han till mig — utvandra till ett fremmande land och för alltid lemna mitt högt älskade fädernesland, än att taga emot spanska kronan. Och — så fortfar korrespondenten — generalen har rätt; han känner endast alltför väl det osäkra i all folkgunst, för att han skulle inlåta sig på ett sådant äfventyr. Han är för närvarande och skall länge — ja, måhända för alltid — fortfara att vara det spanska folkets afgud, men han känner äfven, som sagdt är, osäkerheten i all folkgunst. Det, som gör denna förklaring ännu ytterligare vigtig, är, att en korrespondent i Madrid till ,, Times yttrar sig alldeles på samma sätt. Han säger: .Prim är helt visst en ärelysten man, som knappt skall finna sig vid någon annan ställning i Spanien, än i spetsen för regeringen; men han skall icke gifva efter för kronans lockelser. Han vet för väl, hvilken törnekrona det spanska diademet skulle blifva på en spansk undersåtes hufvud; han känner sina landsmän för väl, att han icke skulle förutse det hat och den afundsjuka, som skulle uppstå mot honom, och den beredvillighet, hvarmed folket skulle låta upphetsa sig mot den man, som förut hade varit tillbedd. Man fäster stor vigt vid underrättelsen om, att Ologaga skall återvända till Paris som spansk ambassadör. Man ser häruti en garanti för, att frågan om thronföljden i Spanien icke skall blifva löst utan vederbörligt afseende på kejsar Napoleons åsigt. Tvenne bref trån Madrid till den franska Libertö synas utvisa, att det republikanska partiets förhoppningar sjunkit betydligt efter Olozagas ankomst till Madrid. I det ena heter det: ,Olozaga har tillbragt en dag i Saragossa. I ett bref derifrån hafva vi läst följande yttrande utaf denne ledare för det spanska framstegspartiet: ., Vi måste så snart som möjligt konstituera oss som konstitutionell monarki; denna regeringsform, med en utländsk furste till suverän, är den lyckligaste lösning, vi kunna önska. Det pehöss inga vidare kommentarier. Vi vilja blott anmärka, att inrikesministeren i Madrid och dess personal i provinserna nästan uteslutande är sammansatt af progressister. Den långt öfvervägande delen af deputerade till konstituerande församlingen skall likaledes komma att bestå utaf medlemmar af detta parti, och det blir således progressisterna, som komma att skapa den nya författning, hvilken skall träda i stället för 1856 års författning, och det blir framdeles detta parti, som kommer att välja den — om man följer Olozagas råd — utländske furste, hvilken skall uppträda på den spanska tronen. Den 20 dennes skulle alla juntor upphöra att fungera, och de flesta hafva åtlydt uppmaningen härtill. De hafva — som en medlem af provisoriska regeringen yttrat — gjort landet väsendtliga tjenster; ty då ingen annan myndighet existerade, Bafva de representerat en myndighet, och juntorna hafva utan tvifvel största förtjensten af ordningens upprätthållande. , Hvad deras beslut angår — tillade den nämnde ministern — så skola de tagas till efterrättelse på så sätt, att provisoriska regeringen betraktar dem som råd, hvilka ytterligare skola diskuteras, innan de blifva approberade. I den andra skrifvelsen heter det: , Olozagas ankomst är icke utan betydelse. Han skall gifva det progressistiska partiet och det demokratiska partiet en bestämdare riktning. De förändringar, som nu föregå med afseende på kyrkooch skolväsendet, äro