2 Ä : Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Ett tjufband, bestående af två fiickor och två gossar. mellan 12 och 14 år gamla, stod i går inför poliskammaren, tilltaladt förzatt under den sednaste tiden ha föröfvat icke mindre än 24 olika inbrottsstölder i skafferier här i staden, deraf 8 särskilda gånger i samma hus. På de flesta ställena hade de begagnat falska nycklar för att öppna dörrarne, sedan de likväl först tagit närmare kännedom om låsarnes beskaffenhet och sett att det lönade mödan att försöka, men vid några tillfällen hade de äfven nyttjat tjufvarnes vanliga inbrottsverktyg, mejslar etc. Under sina vandringar från morgon till qväll rundt om i husen — med förevändning visserligen att tigga, men med hufvudsakligaste ändamål att komma öfver något som vore användbart — hade de alltid först spanat efter hvar skafferierna voro belägna, samt, då dessa upptäckts, med i förråd medhafda nycklar, hvilka åter stulits på andra ställen, öppnat dörrarne samt plundrat förrådshusen på deras innehåll. Så hade de på ett ställe stulit 6 kycklingar och 1 höna, på ett annat ställe ett dussin buteljer vin och punsch, på ett tredje 2 inlagda gäss och några burkar sylt o. s. v., och ehuru troligen icke ens hälften af de af dem begångna stölderna blifvit anmälda, uppgår likväl de hittills upptäckta stulna varornas värde till mellan två och trehundra riksdaler. En och annan gång hade de för ombytes skull försök sig i ficktjufnad samt öfven då lyckats, blaud annat då de från en bondqvinna stulo en portmonä med 3 rdr och några öre ur hennes klädningsficka. Af det stulna bade de hemburit en del till sina föräldrar, hvilka med god smak uppätit läckerheterna, som barnen sagt sig hafva tiggt ihop, ehuru de lätt kunnat inse att det ej varit på ärligt sätt ätkommet. Men detta hade dock varit det minsta. De, hos hvilka det mesta och bästa hamnat, ha varit ett par af dessa tjufgodsköpare, som, åtminstone i liknande fall, äro mera straffvärda än den unge och oförståndige brottslingen, och hvilka, såsom här är fallet, till och med uppmanat tjufvarne att stjäla. Hos nykterhetsvärdshusidkerskan, enkan Gödecke, boende i huset n:o4 vid Tyggårdsgatan och hustru Gustafva Svensson hade de alltid varit välkomna, när de haft något. Den första hadeisynnerhet varit verksam. Hon hade från början anat och sedan af flickorna äfven fått visshet på, att de stulit varorna, samt derför alltid förmanat dem att ,,vara försigtiga, och tillagt. att om saken komme inför polisen, skulle hon ihärdigt neka att ha köpt något. Hon hade dessutom sagt till dem, att om tjenstfolket, som hos enkan gjort anmärkning öfver att de sprungit så ofta, skulle fråga om orsaken, de skulle uppgifva att de voro skickade af en ,,mamsell. Vid köpet af tjufgodset hade naturligtvis det mest billiga pris, ,långt under inköpspriset, betingats, såsom 6 kycklingar och 1 höna för 50 öre, saftbuteljer för 8 å 10 öre st. ett lispund kött för 50 öre, vinbuteljer för 37 öre 0. 8. v, Vid förhöret voro inkallade såväl barnen, hvaraf den äldsta flickan, Johanna ,Charlotta Berntsson, just i går fyllde 15 år, som deras föräldrar. Äfven köparne voro inkallade, och bildade dessa, utstyrda med guldringar nästan på hvarje finger ch klädda i siden, en skärande kontrast mot de ige. Naturligtvis nekade de att ha köpt annat än några obetydliga småsaker, hvilka enkan Gödecke sade sig köpt ,i ett förhastande. Hon höll dessutom ett mycket gudligt tal till barnen så tala gonning .inför Gud, som ser allt och således äfven att hön sjelt är oskyldig.t Målet remitterades till rådhusrätten, och insättes Johanna Berntsson emellertid i cellfängelset. — Ocksdå en industri, Ett annat tjufband, likaledes bestående af barn, eller 6 pojkar mellan 11 och 14 år gamla, har under de sednaste månaderna slagit sig på en industri, som visserligen icke inbragte många, men dock några skilling. Det blef nemligen sistlidne vecka anmäldt, att på omkring 30 ställen i åtskilliga hus messingsskylfarne och öfverfallen till lsarne frånbrutits, och ibland att ett helt das unds vara rengadf på alla messingsbeslag. Polisen satte sig genast i rörelse och lyckades äfven att komma på en af de unga vagabönderna, hvilken rymt från räddningsinstitutet, just som han var ifärd med att fränbryta en dörrplåt. De andre blefvo snart funna, och bekände de alla stölderna. Då denna industri icke kunnat florera och vara inkomstbringande, såvida ej tjufgodset kum at förvandlas i penningar, var svårigheten att kunna finna köpare dortill, men en sådan fanns dock, och det vid en af stadens fornamsra gaetor. Jernhandlaren J. A. Carlström i huset N:o 21 Ustra Larmgatan hade alltid varit hjelpsam, när pojkarne kommo med sina messingsbitar, och köpt dem för några ören. Vid förhöret påstod Carlström att han ej haft någon aning om köpen, utan det hade varit hans biträde som inledt handeln med pojkarne. Denne åter upplyste att han fått order af Carlström att köpa metallskräp samt derför köpt äfven deuna gång. Detta mål remitterades likaledes, och tillätos barnen att vistas på fri fot. Rådhusrätten. Än bestulen poliskonstapel. Natten till den 10 dennes hade pöliskonstapeln p;o 39 Jongson ingått några minuter på ett ställe vid Kungstorget samt hängt sin uniformskappa utanför på en spik. När han kom ut, var den emellertid försvunnen, tillika med den i en ficka liggande battongen. Jagt gjordes efter tjufven, som slutligen greps vid Breda vägen, då han försökte bli qvitt kappan genom att kasta den i en portgång. Han å4.— haes då genast att vara en gammal bekant, ar. betskarlen Sohannes sussgcbn Fä bekant, ar. Inställd inför rådhusrätten påstod Andersson, att han endast tagit kappan, söm varit liggande på trottoaren, i förvar, öch att hans mening aldrig varit att behålla den, men detta antogs ej för kontant af domstolen, utan dömdes Andersson, — —b—— te