Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1868, sida 2

stydenhet. Med eder tillåtelse får jag nu berätta, ut under den sednare tiden jag egnat mycken wpmärksamhet och betydliga medel åt experimener för att utröna, om solens strålande värme kan koncentreras på ett sådant sätt, att det kan anndas som mekanisk drirkraft. Sir John IIerschels och M. Pouillets väl kända xperimenter för att erhålla kunskap om solens strålande värme, ehuru intressanta, äro dock icke illfredsställande, emedan de hafva afseende allena på låga temperaturer. De visa endast, huru stor vigt af is kan smältas på en gifren tid, eller hvad förhöjning det strålande värmet kan på en viss tid gifva temperaturen af vatten under kokpunkten. Föremålet för mina undersökningar och experimenter har varit att utröna, huru stor den värmeqvantitet är, som utvecklas under de högre temperaturer, hvilka frambringas förmedelst värmestrålarnes sammandragande eller koncentrering på en förminskad yta; och hvilka de bästa medlen äro att tillvägabringa en sådan koncentrering af solens värmesfrålar. Äfrenledes har jag detta år konstruerat tre maskiner för drifkrafts erhållande, hvilka jag benämner solmaskiner. En af dessa drifves med ånga, bildad af det koncentrerade strålande värmet, de andra deremot drifvas förmedelst expansionskraften af atmosferisk luft, upphettad direkte af det koncentrerade värmet. Som utrymmet icke medgifver en beskrifning å dessa solmaskiner och de apparater, jag konstruerat för det strålande värmets koncentrerande och den erforderliga höga temperaturens erhållande, så måste jag inskränka mitt meddelande till den hufvudsakliga delen af ämnet, nemligen sjelfva drifkraften. Angående denna så tår jag i korthet anföra, det mina experimenter visa, att under en sådan temperatur, som fordras för ångmaskiner och kalorikmaskiner, solens verkan på en yta af 10 fots fyrkant förmår afdunsta 489 kubiktum vatten i timmen förmedelst mina omnämnda koncentreringsapparater. Vigten af detta resultat kan icke öfverskattas, då man tager i betraktande, att en sådan afdunstning tillkännagifver närvaron af en värmeqvantitet tillräcklig att frambringa en kraft, som kan lyfta 35,000 skålpund en fot högt i minuten, hvilket är något öfver en hästkraft. Som ett ojäfaktigt bevis på solens förmåga att frambringa värme, är det nämnda resultatet af högre värde än måhända någon annan fysisk sanning praktiskt bekräftad. Om vi besinna, att medelafståndet från solens centrum till jordens yta är 2144100 gånger större än solens radius, så finna vi förmedelst talets qvadrering, att en enda qvadratfot af solens yta måste värma 45,984 qvadratfot på vår jord. Med andra ord, på lika yta afgifver solen 15,984 gånger mera värme, än jorden emottager. Vi kunna således, på grund af det meranämnda praktiska resultatet, med visshet draga den slutsatsen, att en areal af 10 fots fyrkant på solens yta frambringar värme nog att drifva en ångmaskin af 45,984 hästkrafter, motsvarande en kolåtgång af mera än 100,000 skålpund hvarje timme. Men denna min beräkning underskattar den sanna värmeqvantiteten, som solen utvecklar. Mer än hälften at värmet förloras under strålarnes passage genom atmosferen och genom koncentreringsinstrumentet. Solens verkliga värmeutveckling på den beräknade inskränkta ytan motsvarar följaktligen en förbränning af mera än 200,000 skålpund i timmen! Tanken kan ej fatta intensiteten af ett förbränningsfenomen, som representeras af en sådan utomordentlig konsumtion af kol. Ännu mindre kunna vi göra oss något begrepp angående den brinnande materiens natur och tillräcklighet, då en sådan intensif värme oupphörligen underhålles öfver hela ytan af ett klot, hvars diameter är öfver hundra gånger större än jordens diameter! Men min afsigt är icke att nu förelägga eder mina spekulationer rörande egenskaperna af denna förundransvärda himlakropp det är allena frågan om tillräckligheten af dess värmande förmåga såsom drifkraft — oaktadt det stora afständet — och nyttan vi kunna draga af det strålande värmet, som utgör föremålet för detta korta meddelande, Hvad jag anfört angående mina försök och det resultat, de gifvit, bevisar, att utan särdeles sto! utsträckning af koncentreringsapparaten tillräcklig kraft kan erhållas för praktiska ändamål. Beräk ningar, hvilka jag just nu fullbordat för att exem pelvis utröna, huru stor kraft kunde erhållas, on solvärmen vore använd, som nu besvärar hustaker i Philadelfia, tillkännagifva, att öfver 5,000 ång maskiner at 20 hästars kraft hvardera kunde sätta: si rörelse. Att den nya drifkraften kan erhålla utan att ockupera nyttig grund är en af dess mång: besynnerliga egenskaper. I sammanhang med frå gan om utsträckning kan jag ej afstå från at framlägga en beräkning, visande, huru stor kraf I kunde erhållas, om en svensk qvadratmil betäckte med koncentreringsapparater och solmaskiner. An Ttag, att halfva ytan åsidosättes för nödiga hus bygnader, vägar m m., så återstår 18,000 Å 36,00( 648,000,000 qvadratfots yta, på hvilken det strå lande värmet kan koncentreras. Och då försöket med mina koncentreringsapparater visat, att 10! qvadratfot är mer än tillräckligt att frambring: en hästkraft, så följer, att 64,800 ångmaskiner a 100 hästars kraft hvardera kunna hållas i gång förmedelst de värmestrålar, som solen kastar pi sen svensk qvadratmil! Arkimedes, efter slutad beräkningar öfver häfstångens kraft, utropade, at . han kunde häfva jorden ur dess läge. Mittpåstå ende är, att koncentreringen af solens stråland värme framkallar en kraft, tillräcklig att stann Jjorden i dess lopp. Allaredan börjar man i England beräkna dei j tid, då stenkolen komma att tryta, ehuru kolgrut vorna blifvit, som det kan sägas, just öppnade ÅsEtt par årtusenden — droppar i tidens ocean — komma att fullkomligt uttömma Europas stenkols ; fält, om icke solen under tiden anlitas. Det å visserligen sannt, att solens värmestrålar ofta hin dras att nå jorden, men med det stora magasine öppet, hvarest bränslet erhålles kostnadsfritt oc Jutan transport, så förstår den erfarne ingeniöre väl, huru sparmagasinet kan fyllas för den muln dagen. Anmärkas bör på samma gång, att en sto del af jordens yta bestrålas af en alltid klar so t Omfånget af solmaskinens verkningskrets kan dei för anses vara lika gränslöst som krafttillgånge är utan gränser. Tillåt mig fråga, innan jag slutar denna oful ständiga berättelse: hvem kan förutse, hvad ir verkan en outtömlig drifkraft kommer att utöfv på civilisationen och jordens förmåga att fylla vår slägtes behof? I ett sednare bref läses om samma ämn följande: Det kommer säkert att intressera eder höra, a koncentreringsapparater för solmaskiner, utförd med mera noggrannhet än förut, gifva ett betyc ligt högre resultat än 489 kubiktums afdunstnin i timmen på en yta af 100 qvadrattot. Jag skri ver detta, med en solmaskin i gång framför mi som gör öfver 150 slag i minuten. Ändamålet i att mäta den bildade ångans kubika innehåll. All; redan äro afdunstningsexperimenterna fullt bekrä tade och sålunda förslaget icke längre ett projek Solmaskinen är nu en praktisk verklighet, hvilke en kommande dag blir skattad som en af mensl lighetens största nödvändigheter. ——— H Ev OM