Livingstone i Afrika. Dagligt Alleh:a återgifver följande bre från London till ,, Neue Freie Presse: De sednaste underrättelserna från syd. östra Afrika hafva ånyo föranledt sir Ro derick Murchison, president i det här. varande , Geografiska sällskapet, att ut tala sin bestämda öfvertygelse, att Living stone ännu befinner sig bland de lefvandes antal. Osannolikheten har längesedan konstaterats rörande de uppgitter, som Ali Musa, en infödd från Johanna, lemnat om den engelske resandens mördande och af hvilka till öch med den engelske konsuln i Zanzibar låtit bedraga sig. Musa, en af Livingstones följeslagare, hade, stående bakom ett träd, tyckt sig se, huru några personer, tillhörande Mavit-stammen, krossat doktorns hufvudskål, hvarefter han, Musa, flytt för att berätta den sorgliga sagan. Under en upptäcktsresa, som hrr Young, Faulkner, Ried och Patrick Buckley företogo förliden sommar, uppdagades det att Johanna-mannens uppgift varit en grof osanning och att alltsammans inskränkte sig dertill, att Musa jemte några andra helt enkelt skilt sig från Livingstone af fruktan för de faror, som väntade dem. Det måste vara svårt att med det dervarande, dels fantasirika dels listiga folket komma till en klar insigt af förbållandeHa, om man endast är hänvisad till dess uppgifter. Efter att hafva anfört ett par exempel på detta folks list och opålitlighet öfvergår brefskrifvaren till en berättelse om den upptäcktsresa, som var afsedd att undersöka sanningen af Johanna-mannens uppgift, hvilken förkunnat Livingstones blodiga slut. Young, Faulkner, Ried och Buckley stego den 10 Juni 1867 vid Zambesi-flodens mynning i sin stålbåt, som var sammansatt af 36 metallstycken. Under sommarmånaderna bildar Zambesi-floden ett slags lågländ och sumpig mark och sammanflyter i så trånga strömgångar, att båten vanligen måste dragas deröfver. Här och der hade man att kämpa med en motsatt svårighet, i det strömsättningen var så stark, att båten kastades fram som en spån. En annan svårighet inträffade vid färden genom Morambala-låglandet. Här råder en märkvärdig stillhet; vattnet är dödt; intet annat ljud förnimmes än något rofdjurs tillfälliga tjut eller flodhästens trumpetstötar, medan en skock pelikaner flaxar upp här och der. Marken är så tätt bevuxen, att de resande timtals måste hugga sig väg genom säf, ehuru vattnet var flera fot djupt. Efter längre mellanrum syntes här och der en eller annan by. Infödingarne mottogo de resande vänligt, ett bevis på att Livingstone på sin vandring visat god takt. , Vi vilja gå öfverallt med er, hvart I gån, och göra allt hvad I viljen, sade de godmodiga vildarne. De visade sig menniskovänligare än mången nymodigt bildad, som betraktar dessa folkslag som halft utvecklade apor. Vid de bekanta Patamangavattenfallen måste den i sina delar söndertagna båten bäras. Det var en mödosam vandring öfver branta sluttningar längs efter smala vattendrag och genom tätt starrgräs. Snart kom sällskapet till ett område, der talrika byar lågo i ruiner; icke en själ syntes till; menniskoben lågo deremot öfver allt kringspridda, stumma vittnesbörd om utrotningskriget från 1862 till 1864, då Ajawasstammen utrotade hela Monjagabefolkningen med undantag af dem, hvilka såsom slafvar fördes till den portugisiska marknaden. Denna trakt, liksom landet längre inåt vid sjön Nyassa, hade af afrikanska och portugisiska fiender blifvit förfärligt ödelagd. Redan Livingstone har sagt, att hvarje till slaf tillfångatagen kostat tio andra menniskolif, det må nu hafva varit i strid eller i följd af utbruten hungersnöd. I en föregående uppsats öfver negerfristaten Liberia, omnämnde jag, att genom den härvarande generalkonsuln Gerald Ralstons bemödanden ett fördrag nyligen blifvit afslutadt mellan Portugal och Liberia, enligt hvilket det förra hädanefter brännmärker slafhandeln såsom ett nedrigt brott. Måtte icke fördraget endast blifva en död bokstaf!