mänhet låga; men tillgången på riktigt vacker boskap var knapp, hvadan sådan betaltes med i allmänhet goda priser. i — Falköping. Om marknaden i Tisdags berättar stadens tidning, att den var besökt af en ofantlig massa menniskor och att ett mildt och godt väder hela dagen var rådande. — Skara. Läroverksbyggnaden. Stadsfullmäktige häfva beslutat, att verkställandet af tillbyggnad å elementarläroyerkshuset skulle ånyo för hugade spekulanter utbjudas. (Sålunda hafva komiterade icke funnit skäl antaga något af de redan gjorda anbuden). — Karlshamn, Jubileum. I Tisdags firade staden Karlshamn sin andra sekularfest. I anledning häraf skrifver, Lunds Veckoblad följande om Karlshamns 200åriga tillvaro: j särdeles skiftesrika hafva, isynnerhet på de sednaste 150 åren, den lilla geasnå öden varit. På platsen, der den ligger, var förut ett tillfölje af den goda hamnplatsen temligen fredventeradt fiskläge, benämdt Bodekull. Karl XI:s förmyndare, som insågo platsens vigt såsom utskeppningsort för det sydligare Småland, beslöto redan tidigt att här anlägga en stad. Stället upphöjdes redan 1664 till statsvärdighet, bekom 1666 namnet Karlshamn och fick 1668 särskilda stadsprivilegier. Efter att under de första åren hafva kämpat med afunden hos Ronnebyboarne, som i den nya anläggningen sågo sin undergång förhanden, blef den vid det danska kriget (1676 —1679) nästan alldeles förstörd 1678. Den reste sig emellertid ånyo ur sin aska genom Karl XI:s frikostiga understöd och hade vid århundradets slut hunnit till ganska stor blomstring. Ett nytt besök af danskarne under Karl XII:s krig 1710 verkade ånyo en stagnation, men samhället repade sig åter och, oaktadt det samtidigt härjades af pesten och för öfrigt i allmänhet led afbräck af krigstillståndet, var det vid frihetstidens början åter temligen försigkommet. Fiendtligheten 1710 var den sista, staden hade att utstå. Genom friare och lyckligare författningar i såväl handtverkerier som handel gick det lilla samhället under frihetstiden ganska vackert framåt, oaktadt många oenigheter och tvister isynnerhet med Karlskrona. Dess handel utsträcktes till de flesta Europas länder och dess präktiga, naturliga hamn och gynnsamma läge gjorde det till en icke ovigtig medelpunkt för handeln i södra Sverge, då den utan tvifvel var den bästa svenska hamn i Östersjön söder om Stockholm. Staden räknade vid 19:de seklets inbrott icke så få fabriker, och invånareantalet steg till omkring 3,000. Den rörelse och det lif, som i början af vårt århundrade uppstodo i flera af Sverges sydligaste sjöstäder vid de Napoleonska krigens tid, nådde äfven i Karlshamn en ganska stor höjd, och den s.k. gyllene tiden är stadens mest lysände handelsperiod. Oaktadt efter densammas slut under de närmaste åren en förslappning inträdde, gick staden dock så småningom framåt och har under de sednaste fyratio åren rätt mycket förkofrat sig. Förbättringar och utvidgningar utvisa välmågan. Aflägsenheten från de nya ådrorna för all handel och rörelse i våra dagar, eller jernvägarne, har äfven på denna ort utöfvat sina verkningar och visat nödvändigheten att på ett eller annat sätt söka sätta sig i förbindelse med dessa nya stråkvägar såsom alltmer och mer oafrvislig. Det lilla samhället visar emellertid ännu temlig rörelse och rätt mycket lif, och vi önska det på dess tvähundrade födelsedag allt framgent lycka och välgång. — Örebro. För en million ytill en pörjanhar Örebro läns särskilda hypoteksförening beslutat ingå såsom delegare i hypoteksbanken. Köping—Hult jernvägstrafik har, säger ,Nerikes Ållehandak, under nästlidet år vunnit en betydlig tillökning, såsom det synes af nedanstående uppgifter, sammandragna ur de vid årets bolagsstämma framlagda berättelser. Den anmärkning bör förutskickas, att den banlängd, som af bolaget trafikeras dels för egen räkning, dels efter öfverenskommelse med andra bolag, numera utgör 8!, mil och under år 1867 i medeltal uppgick till 72 mil. Dessa 814 mil bestå af 3 banor: bolagets egen väg mellan Örebro och Arboga, Nor— Ervalla och Arboga—Köpings-banorna, af hvilka den sistnämnda öppnades för trafiken den 7 Oktober 1867. Trafikinkomsternå under år 1867 hafra tillvuxit i ett vida mera tillfredsställande förhållande, än under något föregående år, i det de, oberäknadt tillskottet från Arboga—Köpings-banan, öfverskjutit föregående årets med 52,391 rdr eller 17,6 procent, och nettobehällningen angifver, såsom här nedan skall visas, ett ännu Vida våckrare resultat. Bruttoinkomsten för de tre samtrafikerade banorna utgjorde år 1866 . . . 296,923 rdr, år 1867 . . . 356,002 visande en ökning af 59,079 rdr. Deraf kom på Köping-Hult-bolagets lott, dels för egen bana, dels såsom andel i de andras inkomster: år 1866 . . . 248,356 rdr, år 1867 . . . 291,274 visande en ökning af 42,918 rdr. Den ökade inkomsten är att tillskrifva i första rummet de betydligt ökade sändningarne från Nora af malm och jern samt i andra rummet den trafik, som framkallats genom fullbordandet af Arboga —Köpings-banan. Ått sändningen af bergsprodukter så betydligt ökats, beror äter dels derpå, att betydliga upplag vid ärets början voro hopade vid Nora station, hvilka under vanliga förhållanden skulle till en del hafva forslats under det föregående året, dels också derpå, att jernindustrien utefter nordvestra stambanan vunnit betydligt i utveckling genom nämnde banas öppnande. Ärboga — Fopings-banan i och for sig har öfverträffat de anspråk, som kunde skäligen grundas på den utfärdade inbjudningen till teckning af aktier i nämnda bandel. Under tiden från början af Oktober 1867 till d. 1 Augusti 1868, alltså under 10 månader af dess verksamhet, utgjorde behållna inkomsten 16,716 rdr, hvilket belopp redan är tillräckligt att betala aktieegarne den högsta tillåtna räntan, 8 procent, med 12,800 rdr och derutöfver lemnar en icke obetydlig tillgång till inlösande af aktier i bolaget. Men för att återkomma till Köping-— Iult-bolagets egna affärer, lemnade de, oaktadt årets utgifter i följd af grundliga reparationer öfverstego det föregående årets med 16,504 rdr, dock en ren behållning. af 74,725 rdr. 1866 ärs vinst var 50,570 rdr. Här är alltså en tillväxt af — 47 procent. Teater. Nerikes Allehanda berättar: Direktör Rohde tyckes finna sig bra i Örebro. Tre — — ———— 00 terna, som hade blifvit längst efter, kunFn —