Diego kastade blott en flyktig blick på let antydda stället; då såg han huru guben behändigt smög en sammanrullad papverslapp under ringen samt derefter åter ällde ned fårskinnet och gick till sitt anIra arbete, likasom ingenting hade föreallit. I nästa ögonblick hade Diego åter ipplyftat fällen, — ty hvar och en undersökte ju sin sadel, då det gällde en långparig ridt; hastigt upprullade han papoersbiten och fann der de på fransyska krifna orden: Rädda mig! Långsamt tog han papperet, framhemtade sin tobak, gjorde sig en papperscisarr deraf och tände den, för att tillinttgöra hvarje misstanke. Således bortfördes hon emot sin vilja; fången likasom han sjelf, hjelplös och oskyldig, öfverlemnad till en af dessa argentinska bödelsknektar för att skaffas ur vägen och utplåna obehagliga minnen af blödande lik. Men hvad kunde han sjelf göra? — Ensam bland soldaterna, hvilka beredde sig att föra honom till en ort, som han sjelf icke vågat beträda, — till San Luis, ty den omständigheten, att han efterspanades just derifrån, visade honom den trängande fara, i hvilken han sjelf befann sig. Men nu tänkte han ej mera på sig sjelf, ty ur boningshuset framträdde Josefa, med det bleka ansigtet fuktadt af tårar samt åtföljd af andra, äfven gråtande flickor och ehuru hennes blick äfven först sökt honom, så ryste han likväl för den skars beväpnade, som här obarmbhertigt tillintetgjorde hvarje utsigt till räddning. Likasom drömmande stod Diego och såg allt detta passera, likasom tillhörde det knappt verkligheten; då nalkades värder honom med hans fyllda sadelpåse.