Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1868, sida 3

vittra areopagen och dess förnämsta litte rära auktoritet. Hvad han i denna ställ ning verkat såsom rådgifvare, vän och be skyddare åt flera generationer skalder skriftställare och konstnärer, det är sä kerligen af ofantlig betydelse och skal nog snart spörjas, sedan han numera icke finnes till. Hvad han under sin långa lefnadsbana verkat såsom högt begåfvad skald, djup och ädel tänkare, snillrik häfdatecknare, derom är ingen bildad svensk okunnig. Att fullständigt teckna denna omfattande verksamhet tillkommer icke oss och skulle vida öfverstiga våra krafter. En sådan mans lif och arbete kunna icke skildras på några rader. Dertill äro de alltför rika på innehåll. Några biografiska uppgifter vilja vi dock meddela. Den aflidne var son af grosshandlaren i Stockholm Bernhard Beskow och Anna Catharina Dalin. Han föddes år 1796. Efter slutade studier i Upsala, der han blifvit promoverad till filosofie doktor, ingick han i kongl. kansliet och blef sedermera, om vi ej misstaga oss, handsekreterare kos konung Carl XIV Johan. Han gjorde sig redan tidigt bekant såsom en med lyckliga naturgåfvor utrustad skald och trädde i vänskapsförbindelse med flera af sin tids utmärktaste skalder både inom och utom vårt land. År 1828 blef han ledamot af svenska akademien och egnade sig sedermera, såsom dess ständige sekreterare, uteslutande åt litterärt arbete och akademiens tjenst. Adlad 1826, blef han friherre 1843. Inom hofvet erhöll han den ena titeln efter den andra och blef slutligen öfverstekammarjunkare. År 1861 utnämndes han till serafimer-riddare. Dessutom var han kommendör af Dannebrogsorden och officer af Hederslegionen. Vetenskaps-akademien skyndade redan år 1836 att invälja honom bland sina ledamöter. Han blef år 1822 gift med Magdalena Wåhlberg, men hade med henne icke några barn, till följd hvaraf den adliga och friherrliga värdighet, som han sjelf förvärfvat, med honom utslocknat. Hans verk och hans minne skola deremot aldrig utslockna. De stå djupt inristade på den svenska litteratur-historiens blad — och i dess högsta litterära domstols annaler. I både den ena och den andra har han intagit en framstående plats. Den blir icke lätt att fylla. Vårt land har icke många sådana arbetare i det skönas och sannas tjenst som han. Ära åt den ädle veteranens minne, frid