Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1868, sida 2

las derom. Quiroga stod diktatorn i vägen, han måste undanrödjas, ty han visste för mycket om Rosas, och då han lemnade Buenos Ayres var mördarehopen redan beredd att följa honom och göra honom oskadlig. Heliga jungfru, det var en förfärlig syn, då vi funno liken. Quiroga sjelf hade ett skott genom hjertat och dessutom i kroppen minst tjugo knifstyng, hvaraf hvart och ett hade varit nog för att beepara honom hvarje jordiskt bekymmer. Hans följeslagare — raska gossar — hvad de måste ha stridt! Marken rundt omkring var betäckt med blod, och milsvidt funno vi de röda spåren. Men öfvermakten kunde de ej emotstå, och ehuru de sjelfva ej hade förbrutit sig emot Rosas, så fingo de ej lefva för att icke kunna vittna emot honom eller hans handtlangare. De ligga alla under den gröna gräsmattan, och små, röda kors beteckna stället der de fingo sina hvilorum. Det har sedan förekommit mig som började korsen att blifva nog många här i landet. — Och anar ni ej att en förändring måste inträffa? sade Diego sakta, men ifrigt. ee Jo, svarade den gamle lugnt, länge kan det inte fortfara så här. Fruktan håller visserligen ännu den modigaste i tygeln. Ingen vågar öppet säga sin mening eller taga något parti. Men det behöfs blott att den ringaste gnista kastas i krutfatet, så störtar allt tillsammans i blod och lågor. Gud nåde då den besegrade! ! — om nu gnistan redan vore: kastad, amigo, — om — men hvad ser ni då ofter? arbröt Diego sig plötsligt, då gubben blickade mot öster, uppmärksammare än