Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1868, sida 2

————— — Jag fruktar honom inte, svarade den unge mannen stolt. — Säg mig endast, på hur många armar i Cruzalta den kan räkna, som ville försöka en dust för landets frihet. — På alla, utbrast gubben hastigt med gnistrande ögon, — om det sker med någon utsigt till framgång och i förening med andra sig uppresande orter. Men på ingen enda, om ni eller någon annan vore vansinnig nog att företaga något dylikt med biträde af en hord blodoch bytesgiriga indianer, tillade han lugnande och nästan afböjande. — Om jag. bragte er bestämda bevis på Rosas förräderi? ; — Finnas de kanske i correos postväskor ? . frågade gubben, listigt. — Ja, den som hade dem i händerna. — Det är bra, sade don Diego kort. — Hvarför spilla så många ord, der endast gerningar kunna öfvertyga. Ni skall icke lemna mig i sticket om jag verkligen skulle behöfva hjelp, ty jag är öfrertygad att ni ilskar ert fosterland och hatar dess förtryckare lika så varmt som jag. Således Adios, — vi träffas sedermera. — Hvart ämnar ni nu taga vägen? — Göra en liten spatserridt för att sösa färska spår efter gårdagens regn. Gubben betraktade honom forskande ett jgonblick, skakade derefter på hufvudet ned en djup suck, vände sin häst och ed tigande till en liten flock hästar, som betade på afstånd. (Fortsa