Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1868, sida 2

förut, och dervid uppreste sig i sadeln s högt han kunde. — Derborta, sade den gamle, komme correo med privatdepescher från han excellens till guvernörerna i vestern. Äf ven vanligtvis med en påse guldmynt til serskildta ändamål. Hvem vet huru mån gen dödsdom den stora läderkappsäcker innehåller, som han medför, och hur mån ga blodsdroppar vidlåda de depescher har bringar. — Tror ni då att så mycket hemskt m är på färde? frågade Diego ifrigt. Folket säger återigen hvarjehanda svarade gubben, och rykten, så obestämda de än ljödo, föregingo alltid just de grymmaste dåden. Sålunda berättade mar i hemlighet i hela provinsen Buenos Ayres, att Quiroga med sina följeslagare aldrig skulle lyckligt passera staten Santa Få. Ingen visste hvarifrån ryktet, kom, men det fanns, och då underrättelsen om den blodiga mordgerningen sedermera inträffade, nickade folket blott tigande, och — saken var afhandlad. — Och nu? — — Guvernören i Mendoza tycks stå hans excellens i vägen, förklarade gubben torrt. Det händer ofta med enskildta. Kanske låter han inbjuda honom till en ,öfverläggning i Buenos Ayres. Men jag pratar bort tiden här, sennor, och jag skall skaffa correon hästar. Farväl således efter ni redan är stadd på afresa. — Nej, jag återvänder till. Cruzalta, sade Diego. — Återvänder! utropade gubben, verkigen förvånad. — Vet ni då inte att officern har fattat misstankar mot er?