Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1868, sida 1

nar han henne inte ifrån sig, taga henne kan man inte, således måste man låta saken ha sin gång. — Och sennoritan bor inte hos er? Skall hon inte heller stanna här, då soldaterna lemna staden? — Såvida inte don Pasquale lemnar henne i min vård, svarade den skygge värden, — och i säkrare händer kunde han omöjligt anförtro henne. — Tror ni att han skulle taga henne med sig äfven emot hennes egen vilja? frågade Diego. — Har en sådan ung flicka någon egen vilja? återtog värden. — Till och med om Hans Excellens inte redan förut hade sörjt för henne. — Men der kommer mitt folk. Stilla, sennor, om er säkerhet är er kär, och — haf ögonen öppna. — Jag tackar er; jag skall följa ert råd. — Och vill ni visa mig en godhet? — Er? På hvad sätt? — Ge mig er adress, sade värden sakta; — don Pasquale har fordrat den af mig, och jag fruktar nästan han misstänker, att jag är vänligare sinnad mot er än — det är öfverensstämmande med statens säkerhet. — Min adress, sade don Diego leende, — godt, den skall ni få, då ni så öppet säger mig orsaken; och utan tvekan framtog han en papperslapp ur sin gördel och skref sitt namn derpå, i detsamma fruntimmerna inträdde i rummet med frukosten. . — ,Don Diego Matanzas? sade värden förvånad, då han hade kastat en hl på papperet. — ÄV iz. sia — Matanzas, som nu är sen i stog in don Ayres näst efter don Manuel? — i Buenos