Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1868, sida 2

Under ljudlös tystnad betraktades hon dervid af de öfriga, och en bisallsstorm belönade henne, om hon tillfullo uppfyllt de svåra sordringarne på denna dans. Ja, icke sällan flögo mindre silfvermynt, -till och med dollarsstycken in i ringen såsom en äreskänk åt danserskan, hvilken emottog dem med en behagfull bugning. Don Diego hade länge hållit sig tillbaka. Det tycktes som sökte han ett tillfälle att ännu en gång närma sig Josefa. Men om detta var fallet, så tillintetgjordes det af den argentinske officeren, hvilken ej lemnade den sörjande flickan ur sigte. Väl hade don Pasquale försökt öfvertala henne, trots hennes vägran, att deltaga i den muntra dansen, men hon tillbo Kvisade honom allvarligt, om än icke ovänligt, och han satte sig slutligen bredvid henne samt sökte fatta hennes hard, hvilken hon likväl undandrog honor, — och han började med henne ett hviskande, men lifligt samtal, som snart bragte tårar iden sköna flickans ögon. — Och derunder ljödo guitarrerna, jublade åskådarne, och de leende dansande sväfvade fram och illbaka i rummet. Don Diego kunde slutigen ej längre uthärda denna anblick. Han sprang upp, och i det han inträdde åskådarekretsen, såg han donna Beatriz nidt i en fadango, hvilken hon utförde ned obeskrifligt behag och under gauchos ifallsjubel. Den unga flickan dansade verkligen förjusande, och hon rörde sig så behagfullt ch kyskt efter den lifliga melodien, samt örde dervid sina små täcka fötter så nätt ch ledigt, att en bifallsstorm utbröt då on slutade. Men det stannade ej dervid.I tt par af de unga karlarne ryckte upp ls