inlöst sin förbindelse, sändes han till Madrid som instruktör. Då urmakare Hase dog, ärfde hans son förbindelsen och lemnade den sedermera ifrån sig till annan person. Den nuvarande innehafvaren af skuldsedeln har köpt densamma för 30 thaler och utgår från den fasta öfvertygelsen, att den Priss, som år 1834 gick från Potsdam som instruktör till Spanien, är ingen annan än den nuvarande generalen och krigsministern Prim, hvilken funnit för godt att till en del ändra sitt namn, sedan en lysande bana öpppnat sig för honom i det fremmande landet. Köpmannen har, som ofvanför sades, för afsigt att genom utrikesministerens hjel söka indrifva sin fordran med ränta; om han skall hafva någon framgång härmed, kommer framtiden att utvisa. Skandalskrifveriet för hundra år sedan. I sednaste häftet af tidskriften Rårue des cours littäraires förekommer en intressant afhandling af Alfred Rambaud ,,om den hemliga diplomatien under Ludvig XV:s regering. Deri anföres ur chevalier dons memoirer en berättelse om en hemlig beskickning, som konungen uppdrog åt Beaumarchais (författaron af ,,Figaros bröllop): Vid denna tid fanns i London en fransk flykting, ryktbar smädare, redaktör af ,,den pansrade tidningen, som förtjenade sitt uppehälle på att författa smutsfyllda pamfletter angående framstående personer och att hota med att gifva ut dessa skrifter, om man icke köpte dem af honom. Denne fribytare gjorde sig sålunda ganska goda inkomster på skrämda samvetens bekostnad. Emellanåt inhöstade han också en rik skörd af oqväden och stryk. Grefven af Lauraguais tvang honom att sjelf låta införa tre gånger i Londons tidningar ett erkännande, att han var en lögnare, en bedragare och bakdantare. — Då han erbjöd åt dEon att göra ett sådant der inköp, svarade denne med att hota att skära öronen af honom eller låta skarprättaren göra det. En annan skref till honom: ,Herr narr, ni begär af mig femtio louisdorer för att icke offentliggöra vissa anekdoter angående mig; om ni vill betala migshundra, skall jag sjelf förse er med mycket kuriösare och mindre bekanta anekdoter, som ni kan öka er samling med. Jag afvaktar ert svar. Konung Ludvig XV förfor icke på samma sätt, utan när han fick veta att denne skandalskrifvare hade hopsatt de nedrigaste beskyllningar mot madame Dubarry (konungens favorit), skickade han till honom Beaumarchais, som köpte at honom hela upplagan för en ofantlig summa. För att icke inviga hela London i autodafeen, hyrde Beaumarchais ute på landet en kalkugn att bränna exemplaren uti; och sålunda blef den heder, som pe Dubarry ännu egde qvar, räddad, säger on.