Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1868, sida 2

framställd på oriktigt sätt. . Såsom ett bevis, att publicistmötet delade hr ,Kallest uppfattning af ,,publicistisk fariseism, anför nämnde herre fölsjande: Nötets vice ordförande, en man som icke ogerna tager försteget framför sina medbröder i publicitetlten och som icke af personlig äregirighet, men I I wtill den svenska pressens heder, framgångsrikt setterstråfvat representantskapet vid riksdagen för rikets ändra stad, med ett ord, Handelstidningens nhnfyndredaktör uppträdde på publicistmötet, vid diskussionen om skandalfrågan, med ett direkt ut. fall mot en tidning, som ej namngafs, emedan samma tidning ansett sig berättigad alt offentligen säsom en nationalangelägenhet af vigt granska, huru de Göteborgska tråvarupatronerne bedrifva sina skogsförödande affärer. Högt ropande på skandal, slog han sig för sitt bröst och sade: ,, Aldrig har man kallat min tidning för skandaltidning.å ÅO. jo! ljöd den enstämmiga tillrättavisningen från alla håll. ) Dermed var den frågan afgjord. . Såsom alla närvarande ledamöter af publicistmötet kunna bevittna, var det rätta I förloppet af den antydda episoden ingalunda sådant det här blifvit framstäldt. Till diskussion förelåg en uppställd fråga rörande skandalskrifveriet. Talare uppträdde, som förklarade allt tal om ,,skandal vara obefogadt, emedan det väl ej ssanns någon tidning, som ej blifvit skymsad med denna benämning. Mötets vice ordförande ville ej närmare sanalysera ordet ,, skandal, men trodde att man kunde vara öfverens derom, att hvar och en, som skrifver något annat än hvad han vet sannt vara, eller som vägrar att beriktiga ett misstag, då han blifvit derom underrättad och öfvertygad, gör sig skyldig till att begå en skandal, vare sig tidningen är organ för makten eller för massan eller om den insveper sitt tal i än så gudliga fraser. Såsom svar på frågan borde man alltså inskränka sig till att fastställa såsom ett åliggande för hvarje tidning, som vill häfda ett hederligt anseende, att ovilkorligen införa beriktiganden af felaktiga uppgifter, (Detta blef också mötets beslut.) Tillika bestred talaren riktigheten af det påstående, att vi blifvit alla kallade Skandalskribenter, ty, anmärkte han, ,jag vet ej att den tidning jag representerar, varit utsatt för ett sådant epithet. — Häremot protesterade flera ledamöter i korus, ropande ,,jo, jo, och talaren lät småleende det dervid bero. Här förekom emellertid alls icke frågan om Dagligt Allehandas artiklar rörande trävarurörelsen; men längre fram i debatten framställde mötets ordförande, herr L. J. Hierta, den mening, att mötet borde förklara en tidningsutgifvare skyldig, att då han börjat referera en rättegång äfven fullfölja dessa referater, så att båda parterna erhölle lika rätt, anmärkande hr Hierta såsom ett beklagligt fel hos pressen, att den ofta med sina omdömen går sakernas utredning och domstolarnes utslag i förväg. Denna åsigt understöddes varmt af Aftonbladets utgifvare, d:r Sohlman, och då Handelstidningens utgifvare fick ordet, uttalade han sin fägnad öfver denna d.-r Sohlmans uppfattning af pressens pligt, anförande dervid trenne fakta såsom ganska upprörande bevis på huru äfven framstående tidningar kränkt rättvisans fordringar i detta hänseende. Ett af dessa fakta var den famösa rättegången i Sandsjömålet, der en af de tidningar, som skarpast klandrat domstolarnes och särskilt häradsrättens utslag, uraktlät, oaktadt upprepade påminnelser, att införa häradsrättens förträffligt utförda sammanfattning af ransakningen i målet, hvilken på det tydligaste lade i dagen riktigheten af utslaget. . Ett annat faktum var det likartade beteendet rörande en rättegång i Norrland, hvilken man, innan målet ännu var utredt, omtalade under rubriken ,, Timmerstölder vid Baggböle sågverkk. Häradsrättens frikännande utslag infördes väl med fin stil på ett obemärkt ställe i bladet, dock utan att tidningen återtog sina föregående yttranden, och när ransaknings-protokollerna till tidningen öfverlemnades, hvarigenom rubrikens orättfärdighet skulle hafva trädt påtagligen i. dagen, så hade de icke blifvit på flera månader i tidningen införda, oaktadt de bestämdaste löften derom erhållits ). Det tredje faktum rörde en hög embetsman, mot hvilken en graverande anklagelse blifrit gjord af en underordnad tjensteman till justitieombudsmannen. Anklagelsen intogs, men svaret ignorerades, oaktadt den förras obefogenhet deraf blef tydligen ådagalagd. Dessa fakta, anmärkte H. T:s utgitvare, äro tillräckliga att visa riktigheten af hr L. J. Hiertas yrkande. Vi hafva ansett oss böra angifva det verkliga förhållandet med dessa öfverläggningar, om också H. T:s utgifvare är temligen känslolös för hvad D. A:s författare behagar om honom anföra. Han har, såvidt vi erinra oss, aldrig för egen räkning klagat öfver att blifva skandaliserad och har aldrig haft lust att spela rollen af martyr, äfven om han möjligen kunnat derför åberopa kraftigare skäl än ,,den storm af smädelser, som fallit öfver den stackars Dagl. Alleh:a författarensihufvud, genom hans ,,oförbehållsamma karakteristik af Kristina Nilssons konstnärskap. ,, Onda tungor skola ju alltid finnas, och vi ,,fariseer få väl ej vara så ömtåliga, då vi väl icke lära varit alltid sjelfve öfverdrifvet grannlaga. Inom pressen gäller det mer än annorstädes, att ,,den som ger sig si i leken får leken tåla. Ett ärliot hugg få vi tåla migghugr få nn t, — —