der, göra bekantskap med frun i huset, och vi begifva oss derefter ut på en promenad. Vi styra nu kosan till granngårdarne och presenteras i fyra familjer, der fruarna äro döttrar till vår älsklige värd och värdinna. Fortsättande promenaden införas vi i en byggnad, der vi se en mängd uppbäddade sängar och allehanda fruntimmers handarbeten — men lokalen är i öfrigt tom. Hvar äro då husets invånare? frågar ni bestämdt. Lyssna! och I hören friska ungdomliga röster ljuda och se derefter en samling väl klädda flickor leka å den grönskande ängen — det är den lokals gäster, som vi nyss lemnat. Pastorskan Zandt vill ha ,sina flickor i närheten och vill äfven bereda dem glädje under ferietiden, och derför har äfven för de fattigas barn hyrts ett sommarnöje, der de få tillbringa sin tid — dock ej blott till lek utan äfven till allvarligare sysselsättningar. Flera af de flickor, som genomgått sina skolår, skörda nu den praktiska nyttan deraf, i det de erhållit goda tjenster i åtskilliga familjer, och i den krets, der vi befinna oss, äro flera tjenarinnor utgångna ur denna goda läroanstalt. E På aftonen församlade sig granngårdarnes stora och små innevånare hos värdfolket, och man var då i tillfälle att i verkligheten få deltaga i en af dessa oskattbara njutningar, som innefattas i orden rett lyckligt hem. Midnattstiden anträddes återfärden till staden, men nu, liksom under dagens lopp, lägrade sig den olideliga skogseldsröken öfver hela nejden, så att man for nästan genom ett ogenomträngligt mörker. För att ge ännu ett exempel på huru qvinnans verksamhet i det godas tjenst bär rika frukter, förtjenar här väl att framhållas ytterligare ett drag af den mångsidiga välgörenhet, som fru pastorskan Zandt utöfvar. Då Finlands barn sednast suckade under hungersnödens tunga börda, vädjade fru Zandt till kejsarstadens ädla qvinnor om hjelp för sina lidande landsmän. Hon anhöll ej så mycket om penningar — utan bad om bröd. Utgående från den satsen att, små smulor äro också bröde, och väl vetande att det som faller från rike mans bord ofta är tillräckligt att stilla hungern hos många olyckliga, uppmanade hon sina medsystrar att samla brödbitarne. Rösten höjdes ej förgäfves; man formligen täflade om att skicka den varmhjertade förespåkerskan för Auras hungrande folk större och mindre partier födoämnen af alla slag, hvilket allt sedermera öfversändes till den lidande befolkningen. Till understöd för sig i Petersburg uppehållande landsmän, som lida af nöd, har en fond blifvit bildad genom frivilliga bidrag af lyckligare lottade församlingsmedlemmar. Beloppen, som månadtligen tilldelas understödstagarne, erhållas å konsul Sterkys kontor. Glädjande är det att kunna nämna, det de flesta svenskar, som bo i kejsarstaden, äro arbetare, hvilka i allmänhet åtnjuta ett godt anseende för flit, redbarhet och ordningssinne. Flera hafva igenom dessa egenskaper förvärfvat sig en god ekonomisk ställning — ja åtskilliga lefva i stor välmåga. Så eger det förhållande rum, att svenska arbetare äro mycket eftersökta; isynnerhet hafva mekaniska arbetare lätt att få anställning. Å såväl jernbanor som ångbåtar påträffas svenskar och finnar, och gör pastor Zandt årligen flera jernvägsresor uppåt landet, för att kommunicera sig med landsmännen från Sverge och Finland, i och för deras religiösa vård. De evangeliska församlingarne ha ett serdeles värdefullt bibliothek, förvaradti den holländska kyrkobyggnaden. Den svenska afdelningen i detsamma är ledsamt nog den minsta, och upptager katalogen för densamma endast några hundrade arbeten. Orsaken härtill är densamma, som öfverallt annorstädes i utlandet, svårigheten att genom bokhandeln erhålla svensk litteratur. En serskild styrelse är tillsatt för att genomläsa alla böcker, som hembjudas till bibliotheket, hvilket skötes af serskilt härför aflönade tjenstemän. Ännu återstår att omtala vår diplomatiska beskickning i S:t Petersburg. Utan att på minsta sätt vilja förringa värdet af den nuvarande svenske ekvoyen, excell. Björnstjernas aktade företrädare, tror jag mig ej göra mer än min pligt, då jag sammanfattar de omdömen jag hörde under mitt vistande i kejsarstaden, såväli högre som lägre kretsar, om den nuvarande representanten för den skandinaviska halfön. Man uttalade nemligen härutinnan ett enhälligt beröm; hr Björnstjernas hela personlighet är tilltalande. Enkel, okonstlad och anspråkslös, utöfvar han en stor välgörenhet, som tillvinner honom aktning och tillgifvenhet. Ingen går ohulpen från det svenska ministerhotellet. En och hvar vågar sig dit och anförtror fritt och oförbehållsamt sina omständigheter åt ministern, som åhör alla med vänlighet och visar ett hjertligt deltagande ej allenast i ord, utan äfven i handling. Detta, i förening med det intresse hr B. egnar församlingens angelägenheter i öfrigt, såsom dess skolor och barmhertighetsinrättningar, gör, att alla värdera den menniskoälskande diplomaten. Att på högsta ort, der man äfven för dagen sysselsätter sig med filantropiska arbeten till höjande af de lägre klasserna, man gerna ser den svenske miniotama HA 2 .22 — — Må A-—S hn kg ——.— —2 2— 1— —— dn fr 7