Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1868, sida 3

Familjen Bourbon. I danska , Dagstelegraten läses: ,Så djupt som nu har den en gång så mäktiga Bourbonska familjen aldrig förut varit sjunken, huru vexlande än dess öden varit. Till och med då Napoleon I beherrskade nästan hela Europa, var likväl den halffjollige bourbonen, ,,lazzaronkonungen Ferdinand konung af Sicilien, och det fanns likväl då en eller annan del af Spanien, som icke blott kallade Ferdinand VII för sin konung, utan som äfven var fri från franska herraväldet. Men i denna stund finnes ingen enda fotbredd jord, öfver hvilken bourbonerna herrska. Hvilken motsats till Ludvig XIV:s tid! För öfver ett och ett halft århundrade sedan var Frankrikes krigsära på sin höjdpunkt; det hade besegrat det förbundna Europa, eröfrat stora provinser och rika städer, och dess konung hade stolt uttalat det påståendet, att han jemnat Pyrenerna med jorden. Franska folket ansågs utan motsägelse för det snillrikaste och mest bildade i verlden; det egde en obestridlig auktoritet i allt, som angick finhet i seder, ,,ända från en duell till en menuett. Äfven i litterärt afseende rosades Frankrike högt, och det franska språket var nära på väg att blifva verldsspråk, den högre societetens och diplomatiens språk. ,Furstarne i Europa missunna tiggaren i Paris, för det han talar bättre franska, än de, hette det. Frankrike hade då ett större välde öfver den civiliserade verlden, än sjelfva den romerska republiken, då den stod på spetsen af sin makt. Och den bourbon, som på den tiden herrskade i det mäktiga Frankrike, likasom samlade i sin person all denna ära i krig eller fred, allt detta inflytande, all denna beundran, I det inre var han så mäktig, att han — icke med orätt — kunde säga: ,Ietat, dest moi; att alla ätlydde, då han kallade sig den store; att de allraflesta böjde sig för hans majestät med afgudisk underdånighet. Hertigen af Feuillade tände och underhöll altarljus framför hans staty; är det icke, likasom om man läste de romerske kejsarnes historia? Och hvad utlandet angick, var han mönster för nästan alla regenter. De betraktade honom till den grad varande en personifikation af den sanna kungligheten, det i verkligheten majestätiska, att de slafviskt sökte likna honom i allt; i hans fel likasom i hans dygder. Det första lyckades dem bäst; det var också lättast. Hvar äro nu denne Ludvig den stores afkomlingar? Förjagade från sina throner, dels förgätna, dels föraktade, dels förbannade af de folk, som prisat sig lyckliga att hafva blifvit dem qvitt. Det är icke mycket öfver hundra år sedan den franske ministern; Chaideul stiftade det stora fursteförbund, som kallades ,,det bourbonska familjefördraget; genom hvilket regenterna i Frankrike, Spanien, Neapel och Parma — öfver dessa länder regerade bourbonerna — förpligtade sig att hafva gemensamma vänner och gemensamma fiender. Detta väckte då stor oro i Europa; hvem skulle icke nu draga på smilbandet, om det fölle bourbonerna in att stifta ett familjefördrag? Ja, det har gått sorgligt med denna slägt under de sednaste generationerna. I Frankrike blef den bäste af dem afrättad, och hans son lät man dö i elände. Fyra gånger äro de störtade från thronen — den äldre linien tre gånger, den yngre en. I Spanien kom denna slägt till regeringen vid förra århundradets början. Af dess furstar var