Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1868, sida 2

asso och bolas ), och för båda hade den nabba hästen, som bar dem pilsnabbt fver slätterna, blifvit så oumbärlig, att le knappt kunde tänka sig ett lif utom i sadeln. Båda ryttarne voro så härdade mot väder och vind, att de just tycktes beinna sig i sitt element, och likväl hade päda ända tills för några dagar sedan efvat i vidt skilda förhållanden. Don Diego var ättling af en ädel familj, som ännu innehade de högsta äreställen Montevideo, och ehuru uppfostrad på pampas, hade han dock i Montevideo erhållit en så god undervisning, som Sydamerika kunde erbjuda. Hans följeslagare, indianhöfdingen Gsantos, var deremot en rilde, ända ifrån den med en ylleduk omvirade hjessan, ned till den af hästhud beklädda foten. Men så olika de annars än kunde handla och tänka, så tycktes dock båda i detta ögonblick fullfölja ett gemensamt mål, och tätt invid hvarandra framstormade hästarne samt frustade till, då en klarare blixt än vanligt framljungade ur molnen, och ett döfvande åskslag skrällde öfver steppen. Aftonen inbröt redan, — långa rader af vilda änder ströko förbi dem, — ett par gånger störtade en casuar (sydamerikansk struts) upp tätt framför hästhofvarne, så att djuren skyggade till, eller m hjort flydde pilsnabbt utefter steppen. ) Bolas består af tre i oxhud fast insydda jernculor, hvilka hvar och en äro fästade vid en tyra ill fem fot lång läderrem, och dessa tre remmar ammanträffa i en medelpunkt. Den kastande attar den ena kulan, svänger de båda andra omcring hufvudet samt kastar dem derefter framåt ned en förfärande kraft och träffsäkerhet.