Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1868, sida 3

signelse och hållande med den venstra lifpets bok, som hvilar på hans knän. Han är klädd i en hvit kappa med rödt öfverstycke och prydd i brämen af ädelstenar samt är omgifpen at en mandelformad flerfärgad infattning, hvilken föreställer regnbågen, fredens tecken. På begge sidorna afinfattningen ser man de 4 evangelisternas symboliska tecken: nertill kalfven (för Lucas) och lejonet (för Marcus), ofvantill engeln (för Matheus) och örnen (för Johannes), alla med vingar och en gloria om hufvudet. Vid sidorna äro flera figurer i tillbedjande ställningar, förmodligen Maria och några af apostlarne; men här hår målningen skadats, så att det är svårt att, se, hvilka personer man här framställt. Alla figurerna äro i kroppsstorlek och uppfylla hela halfkupolens vägg ända ned till omkring 4 fot från golfvet. Nedantill är målningen afslutad med en prydd kant, och midt i denna finnes en liten rund fönsterfördjupning, hvars rutor äro målade med jemnsides löpande kretsar i åtskilliga färger. Denna målning, som förskrifver sig från ungefär 12:te ärhundradet och är samtidig med den ursprungliga kyrkobyggnaden, har säkert varit den ursprungliga altartaflan och är målad i stora tydliga drag, för att den skulle kunna ses af menigheten från skeppet. Taflan är målad med vattenfärg på fasta kalkväggen, och, oaktadt den just icke är något större konstverk, är den dock en allvarsam, kristlig tafla, som afspeglar tidens religiositet och derför bör betraktas med den aktning, som minnen från en längesedan försvunnen tids andliga riktning framkalla. Några dylika kalkmålningar från ungefär samma tid och några från nyare — ännu i reformationens första dagar blefvo kyrkor prydda med kalkmålningar — hafva upptäckts och framdragits ur glömskan, isynnerhet genom etatsrådet Worsaaes och konstmålaren Karnerups bemödanden, och hafpa icke litet bidragit att för forskaren tydligare framställa kyrkan från Waldemarnes tider, och man har deraf funnit att målningar af vissa delar utaf templens inre hörde till den ursprungliga kyrkan. Men de äro dock ännu jemförelsevis få, och det vore önskligt, om den nu framställda målningen i Rys kyrka kunde skonas för hvitlimmarkonstens arbete och istället förbättras och renoveras, Förtvislan. , Figaro berättar, att en af dess medarbetare för kort tid sedan vari Madeleinekyrkan vittne till en vigsel, under hvilken han varseblef en ung man, som stod bakom en pelare och tycktes betagen af förtviflan. Af medlidande gick journalisten fram till honom och sade: , Förlåt, min herre! Jag förstår hvarför ni är bedröfvad. Men ni bör ej qvarstanna här! Den andre svarade: ,Hvarför icke? Jo, jag har nu sprungit, som om jag varit galen; jag vill qvarblifva och tillställa skandal. — ,,Mot bruden? — , Nej, mot brudgummen. Jag är hans skomakare och han är skyldig mig 800 francs! ; Spaniens kronjuveler. Tidningen ,Gaulois berättar, dock med reservation, att drottning Isabella till Frankrike medfört kronjuvelerna, hvilka äro spanska statens egendom. Dessutom skall hon hafva medfört 24 mill. realer (något mera än 4 mill. rdr rmt), som hon låtit spanska skattkammaren förskottsvis till sig utbetala. Nämnde tidning tillfogar, att den provisoriska; regeringen i Madrid ämnar använda alla diplomatiska och juridiska medel för att återfå dessa skatter.