Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1868, sida 1

nadsfritt få begagna dervarande slipar (upphalningsbäddar). l159111 TREES — UTRIKES. FRANKRIKE. Den 2 dennes skedde Walewskis begrafning i Paris. Den kyrkliga högtiden hölls i Madeleinekyrkan, omkring hvilken 15 å 20,000 soldater voro uppställda. En mängd högre embetsmän och andra notabiliteter — ministrar, deputationer från senaten, lagstiftandeförsamlingen, statsrådet, o. s. v. — poro närvarande. Erkebiskopen at Paris förestod högtidligheten, efter hvars slut liket, åtföljdt af en ofantlig menniskomassa, blef fördt till Pöre Lachaise, der Moustier höll ett tal till den aflidnes ära. En korrespondent från Paris till ,, Köln. lLeit. meddelar, att organisationen at det mobila nationalgardet går långsamt för sig, samt påstår, att denna organisation icke ens på papperet är färdig. Det fattas nemligen officerare och underofficerare, hvilka — som bekant är — skulle frivilligt anmäla sig för återinträde i tjenst. Sämst har det slagit ut i departementen Eure och Seine-inferieure, der det till 100 befälsplatser endast anmält sig 9 personer. ENGLAND. Tidningarne offentliggöra ett öppet bref från Disraeli till hans valmän i Buckingham, i hvilket premierministern framställer sitt politiska program. Disraeli börjar med att framhålla, det Englands utrikespolitikvunnit förtroende hos Europas alla regeringar. Derefter vänder han sig mot Gladstones förslag om upphäfvande af den irländska statskyrkan och beskyller honom att i det hela åsyfta kyrkans skiljande från staten. ,,Derigenom — säger Disraeli — beröfvas civilisationen en af sina fastaste och vigtigaste grundpelare. Om en förändring af detta slag skall blifva genomförd på Irland, skulle revolutionen snart som en smitta utbreda sig till konungarikets andra delar. Till slutet yttrar han, att en sådan eventualitet skulle blifva till förderf både för regeringen och samhället. SPANIEN. Den 3 dennes firades en segerfest i Madrid. Garnisonen och nationalgardet marscherade i parad förbi den provisoriska centraljuntan och general Ros de Olano. Alla husen voro prydda med flaggor. Framför nationalgardet bars ett stort banr med inskriften: ,, Ned med bourbonerna! Lefve folksuveräniteten! Lefve undervisningsoch religionsfribheten! En deputation från studenterna i Madrid, som kom för att lyckönska regeringen och tilllika begära sina gamla (afsatta) professorer tillbaka, blef mottagen i parlamentsbyggnaden. Straxt derefter begaf sig en del af juntans medlemmar till hospitalerna för att besöka de sårade från träffningen vid Alcolea. Samma dag på aftonen: omkring kl. 7 höll marskalk Serrano till häst sitt intåg i staden, åttöljd af 7 generaler. Vid bangården mottogs han af den provisoriska juntan och en mängd deputationer. En så stor massa menniskor hade strömmat tillsammans, att marskalken och hans svit endast kunde komma fram steg för steg. Oafbrutna glädjerop helsade honom. Serrano afsteg i inrikesministeren och höll från dess balkong ett tal till folket, meddelande, att han sändt tvenne depecher till Espartero för att förmå honom att ställa sig till juntans disposition tillika med Prim och de andra generalerna. De i Madrid bosatta engelsmän, som den 1 dennes öfverlemnade juntan en mycket smickrande lyckönskningsadress, hafva dagen derefter mottagit följande svar: ,Juntan har med obeskriflig enthusiasm läst det varma och ädla uttalande af vänskapliga känslor för Spanien, som Albions söner tillsändt den. Ja! I dag födes en ny nation, som under frihetens fruktbringande välsignelse med hjertlighet vill trycka det engelska folks hand, som redan för 200 år sedan vetat att tillkämpa sig friheten. Habsburgarne och bourbonerna hafva qväft vårt nationella lif. Först nu uppstiga vi ur den graf, i hvilken vi varit nedsänkta. Men vi resa oss denna gång för att icke på nytt falla tillbaka till de gamla villfarelserna och felgreppen. Vi vilja mottaga och införa hvarje framåtskridande samt hvarje rationell och moralisk förbättring, som finnes hos de nationer, hvilka före oss sönderbrutit sina bojor. Juntan tackar Albions ädle söner. En korrespondent i Madrid till ,,Times förutser allvarsamma slitningar mellan unionisterne och republikanerne, men förmenar, att de förstnämnde under Serranos anförande skola segra. Som chefer för det republikanska partiet nämnas: Orense, markis Albaida, Carlos dela Torre, general Pierrad, Castellas och Fernando Garrido. Republikanernas kandidat till den eventuella presidents-värdigheten är marskalk Espartero, men enär han hittills hållit sig utom rörelsen, sakna de en ansedd anförare, som tillika har inflytande i armåen. Korrespondenten tillägger: , Det är till lycka för Spanien, att det bland de många marskalkar och generaler, som blifvit upphöjda till grefvar och markiser för till en del ganska obetydliga bedriftar. iöktrKgo frnnas A Anda .