Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1868, sida 2

Stockholm. Förordnad. Telegrasstyrelsen har till assistent vid elektriska telegrafverket förordnat e. o. assistenten C. F. Möller. — Middag. Kyrkomötets ledamöter gåfvo i Måndags å hotell Phoenix för sin ordföranden, erkebiskop Reuterdahl. — Skjutförsök. Medelst generalorder af den 26 sistl. September är anbefaldt, att vapenoch befästningskomitån skall låta anställa skjutförsök med såväl den af H. M:t konungen föreslagna bataljonskanonen som med en kanon enligt Gatlings konstruktion, hvilka båda pjeser komma att, jemte tillhörande ammunition, genom generalfälttygmästareoch chefsembetet vid artilleriet hållas komiterade tillhanda. Dessa skjuttörsök, som böra göras med denlomfattning tiden och förhanden varande ammunitionstillgångar medgifva, skola om möjligt vara afslutade innan den 1 nästkommande December, hvarefter det åligger komiten att rapport om försöken och de dervid vunna resultaten till landtförsvarsdepartementet ingifva. — Riksbankens jubelfest. Ur det tal, hvarmed statsrådet Fåhreus inledde skålen för riksbanken, återgifva vi efter Posttid:n följande: Man har ofta sagt, att svenska folket fått dyrt betala de financiela oredor, som vållats af de banken styrande ständernas förvirrade begrepp om bankvåsendet. Jag är icke sinnad attloftala riksdagarnas alla tillgöranden i afseende å banken; men det är blott en gärd åt sanningen att erkänna, att den mest omfattande af dessa oredor, eller den, som vållade realisationen vid början af detta århundrade, icke rättvisligen kan tillvitas riksdagarna, emedan den hufvudsakligen hade sin rot i regeringens af egen maktfullkomlighet vidtagna anstalter med särskilda diskontverk och missbrukande af det erhållna bemyndigandet att öka riksgäldskontorets sedelutgifning. Då man talar om irriga begrepp angående bankväsendet, må man för öfrigt icke glömma, under hvilka yttre förhållanden riksdagarna härom lagstiftat och hvilka utvecklingsstadier den nationalekonomiska vetenskapen under ifrågavarande tidskiften uppnått. Så länge man ännu höll fast vid doktrinen om handelsbalansen, var det icke annat än följdrigtigt, att man trodde sig kunna binda vexelkursen genom lag och vid vite påbjuda kreditsedlars gångbarhet till fixeradt värde, utan förbindelse att inlösa dem med redbart mynt. Det bör icke väcka förundran, att, vid tillämpning af en så empirisk kunskapsgren som finansläran, felsteg kunnat begås, innan tillräcklig erfarenhet hunnit samlas om grundsatsernas praktiska tillämplighet, då ännu den dag, som är, lifliga strider föras om ganska vigtiga delar af detta ämne. Vi se, huru i England den Peelska bankreformen, hvarigenom enskilda bankernas sedelutgifningsrätt begränsades, fortfarande har talrika vedersakare, enkannerligen inom affärsverlden. I Norra Amerikas Förenta Stater har det nya bankorganisationssystemet, som, hvad angår likformigheten af bankernas sedlar, 1 förtjente efterföljd i Europa, blifvit från flera synpunkter med hätskhet omtvistadt. I Frankrike, der centralbanken monopoliserar sedelutgifningen, pågår alltjemnt en hetsig, kamp emellan partier, sör hvilka högt begäfvade män stå i spetsen, om principenligheten och nyttan af bankers fria konkurrens och om gränserna för regeringsmaktens kontrollerande myndighet öfver bankerna, o. 8. v.