Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1868, sida 2

inte jag varit der och fått tag i honom i rättan stund. Så lydde den hederlige schweitzarens rapport. De kringstående tviflade icke ett ögonblick på, att hans uppfattning af händelsen var riktig; ty den bar sannolikhetens prägel. Hade saken förekommit inför domstol, och Lindenstråle stått inför skranket såsom anklagad, hade möjligen en öfvad och skarpsinnig advokat fästat uppmärksamheten på den omständigheten, att Lindenstråles underlåtenbet att närma sig sin Lustru, under det att vägvisaren ropade till det öfriga sällskapet, icke blifvit förklarad. Men i detta fall skulle den sluge kammarherren troligen sagt, att han dröjt, för att förbereda henne på. sitt annalkande, då ett hastigt närmande möjligen kunnat ha till följd, att hon i förskräckelsen halkat ned i djupet. Å andra sidan var det afstånd från platsen, der hon stått, som han befann sig på, det bästa beviset för hans oskuld, så framt man ville helt enkelt hålla sig till tilldragelsens yttre detaljer. Så snart Ebba, tack vare lordens och värdinnans omsorger, återvunnit sansen, beredde man sig för att bege sig ned för alpen till Grindelwald. Man förmådde Lindenstråle, som satt blek och ;yst och stirrade vildt framför sig, att bestiga en näst, och den starkaste och pålitligaste af vägviarne erhöll i uppdrag att leda den, så att. den svenske herrn, som ansågs vara alldeles förkrosad och förvirrad af den olyckliga tilldragelsen, cke sjelf skulle omkomma på samma dag som ians hustru eller, såsom en poet i sällskapet utryckte sig, äfven falla ett offer för det försåt, om Wengern Alps ande ställde för dem, som ljerfdes beträda dess helgade område. (Forts)