Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1868, sida 3

Till minnet af Ernst Daniel Björck. I nattens tysta frid, hur många gånger, Sjelf ung, jag lyssnat till Din ungdomsdröm; En dröm af solljus, poesi och sånger, En vestanfläkt, ren, smekande och öm. Jag sutit på din barndoms kära pall ), Hvars saga aldrig af mig glömmas skall! Du sjöng för mig i enkla, sköna takter, En sång om kärlek, frihet, harmoni. Den sången föddes i Ditt bjertas schakter Och steg, som lärkan, emot himlen, fri. Du kunde gå och sjunga natten lång, Och solen såg dig dikta mången gång. Hvad skönt Du diktat och hvad varmt Du tänkte Ej gömde Du det för vår lystna blick, Och mången stund af sällhet Du oss skänkte, Och molnhöljd panna åter glädjen fick, Då Du, o broder, med din klara röst, Med sångens maktspråk vidgade vårt bröst. Du trädde opp i kristenhetens boning: På Herrans rum, med redlighet och tro. Du talade om nåd, om frid, försoning Och bjöd oss alla i Hans gårdar bo. Och från vårt öga föll då mången tår: Den lön, som blott den trogne Herden får. Men Herren sade till den trogne Herden: ,Gack i min glädje och tag arfvet mot! Se himmelrikets nyckel — Dig jag ger den, Kom! hvila Dig i frid vid Lammets fot. Och lydig in i döden Herden gick Och löner för sin trohet der han fick. Men invid båren, hvarest stoftet höljes, Går Saknad, irrande och blek och tärd. Den seds vännen för vårt öga döljes, Han hvilar på sin bästa hufvudgärd. Sof nu, o broder, Du har vakat här! I lif som död, Du blir oss lika kär. —ck. ) En för den aflidne kär möbel från hans tidigaste barndomsdagar, hvilken troget följde honom. RESTS uu —tI— NOS TEE