Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1868, sida 3

honom, tog honom i kragen, ruskade honom och öfverhopade honom med de gemenaste otidighefer. Berättelserna om mångfaldiga sådane scener hafva gått från mun till mun i San Sebastian under de sednaste dagarne: Med stort intresse motses detaljerna af den nu — som det vill synas — lyckligt slutade revolutionen; men med oro har man skäl att fråga sig, huru de inre förhållandena i detta olyckliga land härefter skola komma att gestalta sig. Den närmaste fråga, som framställer sig, är: hvem skall efterträda Isabella II? Det synes, som om Prim hade önskningar för Spaniens och Portugals förening. En del spaniorer — hvaribland general Pierrard, markis Albeida och Castelar — vill bilda en förbundsstat af landet; men denna plan har föga utsigt att lyckas. Carlisterna hafva hittills icke uppträdt på scenen; Cabrera ligger sjuk i London, och de flesta af detta partis notabiliteter hafva användt tiden för att ordna Karl VII:s hot och fördela hedersposterna der emellan sig. Det är väl icke heller riktigt säkert, att ju icke hertigen af Montpensier skall uppträda som tronkandidat, allrahelst som han synes kunna vänta ett godt stöd i engelska regeringen. Men helt visst motverkas en sädan plan af kejsar Napoleon, som säkerligen högst ogerna skulle se en Orleans på Spaniens tron. Säkert är, att Spanien i denna stund står framför en kris af ofantligt stor betydelse. AMERIKA. De i bref och tidningar från Syd-Amerika innehållna underrättelserna om jordbäfningen i Peru och Ecuador hafva destovärre icke förmildrat intrycket af de korta telegrammer, som först meddelade oss den förskräckliga tilldragelsen. Från norra delen af Ecuador ända till söder i Peru sträcka sig verkningarne af den stora naturrevolutionen, vid hvilken hafvet och jorden täflade om åstadkommandet af de största förödelserna. Det upprörda hafvet slungade fartygen långt in på kusterna, och jorden skakade i ruiner de på densamma hvilande byggnaderna. Den nordligaste punkt, som var utsatt för härjningarne, var Ibarra; den sydligaste — Cobisa. Sina starkaste verkningar utöfvade jordbäfningen i Ecuador, Peru och Bolivias korta kuststräcka. Längre norrut synas stötarne hafva varit mindre starka; ty i Buenaventura på kusten af Nya Granada hafva de endast högst obetydligt varit förmärkta. Likväl är man ännu iche viss om, huruvida icke bergstrakterna varit utsatta för värre förödelser. Hvad södern angår, lärer Chili icke haft känning af jordbäfningen, ty på ett postångfartyg, som den 13 och 14 Augusti befann sig vid Coquimbo, har man icke funnit hatvet mera upprördt än vanligt. I Ecuador ligga i ruiner städerna Ibarra (vid foten af vulkanen Imbabura), San Pablo, Cotocachi och Otavalo. Lika illa står det. till med de i närheten af Quito beJägna Perucho, Puellaro och Cachiguajo; man beräknar på de tre sistnämnde ställena de dödas antal till 2,000. De få, som räddade sig, måste fly för den pestluft, som liken spridde omkring sig. Hufvudstaden Quito har proportionsvis lidit mindre, ehuru en mängd byggnader ännu hota att instörta och många kyrkor redan ligga i ruiner; här förekommo få dödsfall, Af förhållandet med nämnde stad framgår, att jordbäfningen skakat begge bergskedjorna. Berättelserna från Peru — i hvad angår det närmast kusten liggande landet — äro mycket utförliga; från det inre af landet äro de deremot mera sparsamma. Den i Lima utkommande , Nacional af den 20 Augusti talar blott om , förhärjningar i södern. Förslager och beslut af kongressen i Lima utaf samma dag om understöd åt de nödlidande nämna vid namn endast Arequipa, Moquegua, Tacna, Arica och Iquique. Likväl innehåller ett privatbref uttryckligen: , Från Huancavelica berättas, att alla städer i provinsen äro förstörda; äfven Cerro de Pasco ligger i ruiner. Af kuststäderna hafva följande lidit mindre, och dessa mest genom verkan af hafvet: Callao, Pisco, Ica, Chala, Islay, och i Bolivia — Cobija; men helt och hållet eller till största delen förstörda äro: Tambo Mora, Ilo, Arica, Pisagua, Iquique och Mejillones. I det inre af landet har den stora handelsstaden Tacna kommit ifrån olyckan med några instörtade byggnader; deremot ligger i ruiner det rika och vackra Arequipa, äfvensom Campina, Tiabaya, Yura, Yanaguara, Vitor, Mallendo, Mejia, Locumba, Sama, Torata, m. fl. I ett privatbref från Callao af den 21 Augusti heter det, bland annat: Arica, Iquique, Pisagua, Ilo, Chala, Arequipa, Moquegua och otaliga andra, mindre städer existera icke mera: de äro totalt förstörda. Hvad jordbäfniagen förskonade i de fem förstnämnda kuststäderna, har hafvet medtagit. Förlusterna af menniskolif och egendom stå icke till att beskrifva. ,Arica, den vackra och blomstrande staden, är försvunnen; hafvet har intagit dess plats. Likaså förhåller sig med Iquique och alla de andra, mindre städerna. Arequipa — den gamla, vackra staden — har på 3 minuter störtat samman. Jorden har öppnat sig och — sedan den utkastat massor af svart vatten — åter slutit sig. Allt är förloradt, allt förbi. Menniskorna dö af hunger och törst; alla brunnar äro uttorkade. sallt göres för att hjelpa de 2 och på en half timme tecknades 900, 900 dollars; men detta är en droppe i hafvet. Det är omöjligt att beskrifva de sorgliga scenerna; de äro så fasaväckande, att man icke skulle vilja tro dem. Dertill kommer, att alla skördar äro förlorade. Jorden har öppnat sig och uppslu