Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1868, sida 1

Medan sriherrinnan Lindenstråle sålunda till bragte aftonen vid Genåversjöns norra strand, sat hennes man vid den södra i skuggan af ett hög lummigt löfhvalf och slade med den qvinna, son beherrskade hans hjerta genom lidelsens allmakt Grefvinnan Clotilde de Romigny hade klädt sig i en luftig sommardröst med en parisiskas hela smak och nästan instinktlika uppfattning af hvad som förmår mest törhöja anletets och gestaltens individuella behag. Det var, som om en af ar ikens skönaste gudinnor roat sig med att uppenbara sig i en sky af det finaste silkegaze, artistiskt sammanfogad af en af Paris yppersta modister och prydd med dessa dyrbara garnityrer och smycken, som äro så vigtiga för damtoiletten. En liten hand, com en bildhuggare med förkärlek skulle begagnat såsom modell, lekte med en fint skuren, något fantastiskt målad solfjeder. Kammarherren betraktade den sköna gestalten med brännande blickar; det var, som om han velat förtära henne dermed, men grefvinnan satt helt lugnt och skämtade så gladt och så kallt, att den olycklige svenskens passion steg honom öfver hufvudet, om vi få så uttrycka oss. Slutligen sade hon: Hvad önskar ni egentligen? Ni vill, att jag inte skall gifta mig — kanske vill ni, att jag skall gå i kloster, på det att hvarken grefve Lositzy eller någon annan må erhålla min hand — ör att ej tala om mitt hjerta. Men vet ni, min herre, det är mycket begärdt, att jag skall förblifva enka, äfven om ni unnar mig att lefva ute den stora verlden. En ensam qvinnas position ir inte alltid behaglig; visserligen eger hon en viss frihet, men — —. Med er tillåtelse eller itan den, ,, monsieur le sudois, ämnar jag skaffa nig den trygga och äfven i andra afseenden förlelaktiga ställning, som en maka innehar. (Forts.)