partier i vår stora stad, nemligen besättandet af, eller rättare sagdt arrangementet med den af förra storthinget beviljade prosessorsposten i nordisk litteratur, samt inträdandet i gemenskap med danskarne af vårt bolag för en telegrafkabels tillHad isnde mellan Norge och Skottand. Till konkurrens som universitets-stipendiater till förenämnda professorspost anmälde sig för 7 å 8 år sedan 3:ne yngre män: docenten L. Dietrichson, som torde vara välbekant i Göteborg från sina föreläsningar, studenten H. Lassen, den talangfulle utgifvaren af skalden Henrik Wergelands skrifter, samt teologie kandidaten C. Bang, hvilken sistnämnde vann segern och för 112 år sedan tillochmed konstituerades som professor, efter att i öfver 6 år ha gått och väntat med ett stipendiatgage af endast 250 specier om året. Vilkoret för hans fasta anställning som professor var dock, att han för en sektion af 7 professorer skulle hålla profföreläsningar. Resultatet af dessas omdöme blet emellertid, att 4 af professorerna nyligen förklarat Bangs föreläsningar vara otillfredsställande, medan de öfriga 3 röstade för, att han genast borde utnämnas till professor. Utgången blir efter detta, att inbjudning utfärdas till ny konkurrens om posten, hvari äfven svenska och danska vetenskapsmän kunna deltaga. Ett parti kämpar för hr Lorentz Dietrichson, hvilken användt sin tid väl såsom flitig samlare och utgifvare af estetiska verk, medan Bang ej har utgifvit något, men allmänt anses för mera begåfvad. Stämningen här i staden är, enligt min åsigt, obetingadt för Bang. Dennes karakteristik är vackert och riktigt skildrad i det af skalden Biörnson redigerade ,, Norsk Folkeblad uti följande ord: ,,Den filosofiska fakultetens utlåtande är ungefär ensamtstående hos oss: den ruinerar kallblodigt en mans hela arbete och sinne; den hånar alla de vänners dom, som med ihärdighet förklarat hr Bang för en ovanlig kapacitet, med en rik fond af kunskaper, litterära, historiska och filosofiska; den fortsätter en förföljelse, vid hvilken stadens opinion går med och slår på trumma. — C. Bang har uti sin utveckling gått sin egen väg, och denna har ingalunda varit den premiebelönade skolstela. Enhvar, som känner honom, vet, att han alltid varit ett starkt läshufvud, en sökande ande, som oroligt dref omkring i de olika tidernas och ländernas litteratur, men samtidigt härmed alltid höll godt kamratlag, och isynnerhet utöfvade han ett inflytande på universitetets ungdom, som sträckt sig genom många , kullar och ej kan värderas högtnog. Visserligen kunde han vara till skada för dem, som ej tillfullo förstodo honom och hvilka han derför, utan att vilja det, genom sitt ofta nog lätta uppträdande vilseledde; men det lef ver tillräckligt män rundtom i vårt land, som äro honom tacksamma för den friska, ideala blick han gaf deras vetgirighet och det stöd han alltid var för dem mot trångbrösthet och själlöshet. Just detta, att han alltid fanns der den glada ungdomen var, har tidigt framkallat en felaktig åsigt om denne i sitt slag originelle man, och hans skarpa dom öfver det, som för ögonblicket var modemening, hans i alla tider frimodiga ord ha åsamkat honom en seg motvilja. Då han konkurrerade till stipendiatposten i nordisk litteratur, vann han detta oaktadt en fullständig seger, ty den mogenhet, hans själ uppnått, måste respekteras. — — Till sist tvang man honom att hålla en serie profföreläsningar, hvilket redan i och tör sig var olämpligt, ty hur binder det ej andens fria rörelse att tala ,på prof; men dubbelt olyckligt var det för Bang, som bland censorerne hade män, hvilka veterligen äro fiendtligt sinnade mot honom — — —4. Jag tror, att saken för de flesta bildade här på platsen ställer sig så, att måhända ingen norrman ännu är denna professorsplats fullt vuxen, men att Bang, såsom den utan allt tvifvel mest hegåfvade af de få, om hvilka det kunde bli fråga, om icke synnerligt lång tid skulle bli den, som värdigast komme att fylla platsen. Telegrafsakan står nu så, att det på Måndag vid ett allmänt möte ändtligen skall afgöras, huruvida vårt bolag kommer att ansluta sig till det danska eller ej. Vår kabel ligger nu i London färdig till nedläggning, och paktadt vi i England, sågom ett konkurrerande bolag med regeringen, hvilken i sinom tid ämnar inköpa alla telegraflinier och kablar i Storbritannien, blifvit förvägrade beneficierna vid en lättad vidarebefordring för våra telegrammer, anse dock många, att vi genast böra nedlägga vår kabel, i stället för att träda i förbindelse med det dansk-engelska telegrafbolaget, öfverlåta på detta vår kabel till nedläggande i Östersjön för samma bolag, och till belöning härför endast åtnjuta de beneficier, som i England redan blifvit bolaget medgifna. Dessa beneficier måste väl vår diplomati småningom äfven kunna förskaffa oss, I hvarje fall få vi ej en ny kabel färdig förrän nästa vår, medan danskarne få hela sin ledning från England ända till Ryssland färdig i nästa månad, om vi till dem afstå vår kabel mot de helt säkert något tvifvelaktiga fördelar, som erbjudas oss. Meningarne om denna sak äro delade härstädes, dock ser det ut som om direktionens förslag om anslutning till det danska bolaget skulle komma att vinna seger. Stockholmsbref.