Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1868, sida 2

:0) Huru skola på landsbygden arbetstillfällen pligast beredas åt arbetsföra personer, hvilka ej kunna försörja sig sjelfva af brist på arbete? Hr Rosengren framhöll hurusom inom Holta s:n genom kommunalstyrelsens försorg arbetstillfalle beredts de fattiga genom krossning af sten och trodde att detta arbete vore bland det lämpligaste. Länsagronomen Brattberg fästade de närvarandes synnerliga uppmärksamhet vid stenkrossningen, ty då tunnan ej kostade mera än 25 öre vore den förutom till täckdikning äfven mycket passande till påköring å vägar, serdeles här i trakten, der i allmänhet dugligt väggrus saknas. Hr ordföranden framhöll husslöjdens stora betydelse, påpekade en stora tillverkningen af korgar och tinor inom dsmåls socken. — Länsagronomen Brattberg förordade anskaffandet af spånader för qvinnor. 2.:0) Huru skola kreäturen fodras och vårdas, för att man skall kunna minska svårigheterna af den i år inträffade foderbristen? . Länsagronomen Brattberg påminde om att ej vinterföda för många kreatur. Att den knappa fodertillgången nu ej kunde förökas med annat än renlaf, hvilken är ett utmärkt boskapsfoder. Hr B. förevisade sådan laf, tagen i Gullbringa skogar, der den skall förekomma i temlig myckenhet — visade äfven den preparerad på sätt den vid utfodringen skall användas, neml. uppmjukad i varmt vatten. — Hr Rosengren framställde om ej ljung vore passande att använda under vintern, men hr Brattberg trodde den ej vara lämplig, emedan man då komme till en mängd s. k. nödhjelpsfeder, s. bland andra sågspån, gran och tallbarr, hvilka tal:n ansåg mycket betänkliga att tillgripa, ty man glömde fså lätt att de endast vore nödhjelpsfoder. — Hr ordföranden tillstyrkte att använda benmjöl till utfodringen, i mängd af 4 lod om dagen till hvarje ko, för undvikande af benskörhet. — Veterinärläkaren Lundberg ansåg att hälften af uppgifna qvantitet vore tillräcklig. — Apotekaren Nöring trodde sig i kalkvatten ha ett billigt surrogat för benmjöl och förordade att gifva kreaturen sådant. Häremot opponerade sig dock hr Brattberg på den grund att i kalkvatten finnes ej den oundgängliga fosforsyran och dess salter. 3:0) I hvilka afseenden utmärka sig de jordbruk inom afdelningen, hvilka i år gifvit jemtörelsevis bättre skördar än andra? Såväl hr ordföranden som ock länsagronomen besvarade denna fråga dermed, att den bäst gödslade och täckdikade jorden lemnat bästa afkastningen. 4:0) IIvilka äro orsakerna till den fortfarande fördomen mot ätandet af hästkött, och huru kan denna fördom bäst utrotas? Veterinärläkaren Tidholm ansåg orsaken vara svenskens -— i synnerhet allmogens — kända envishet att vidhålla alla gamla bruk; omtalade att under förlidet år ett större möte hållits på Smedseröd, i ändamål att skingra fördomen, att då beslutats att tillsvidare ha ett sådant möte hvarje år, att detta redan verkat så pass mycket, att flera exempel redan finnas, då hemmansegare nedslagtat hästar och användt köttet för sina hushåll; hvarföre talaren trodde att några andra åtgärder, inom afdelningen, ej behöfde vidtagas: ,än hvad vi genom de årliga mötena hoppas kunna åstadkomma. Sedan härefter hr T. redogjort för frågans gång inom vårt eget land, lemnades upplysningar om huru man gått tillväga i utlandet för att undanrödja fördomen och att i de flesta af Europas stater hästkött numera hälles till salu. — Veterinärläkaren Lundberg omtalade att han en längre tid haft hästkött till salu, och att under förl. vinter efterfrågan vid Edet af detta kött, varit så stor, att säkert 1,000 178. 2 1 rdr pr låff. kunnat afyttras, om tillgången varit så stor; — der i orten vore man numera ej rädd för att äta hästkött. — Hr ordföranden förordade hästkötts användande som näringsmedel och på framställd fråga om de närvarande ville gåjin på att äta hästkött, erhöllos stärka bitallsrop. Härefter utdelades af hr ordföranden de af prisdomarne bestämda priser, som utföllo på följande sätt: För hingstar, andra priset, 15 rdr, hr L. A. Andersson på Ingetorp; för ston, andra priset, 10 rdr, hr kyrkoherden S. A. Schiller, d:o andra priset, 10 rdr, Lars Hansson, Bufferöd, d:o tredjepriset, 5 rdr, Niklas Olsson, Tofta och J. Blomdahl, Thorsby; för föl, första priset, 15 rdr, hr E. G. Röing, Halleby; d:o andra, 10 rår, hr E. G. Röing, Halleby; för tjurar, första priset, 20 rdr, hr kyrkoherden J. Almen; d:o andra, 15 rdr, kommissarien Hammarstrand; d:o tredje, 10 rdr, K. Alstrin, Rör; för kor, första priset, 15 rdr, kyrkoh. J. AImen; d:o andra, 10 rdr, hr E. G. Röing. Halleby; d:o andra priset, 10 rdr, kyrkoh. J. Almen; d:o andra priset, 10 rdr, hr A. Wennerholm; d:o tredje priset, 5 rdr, hr A. Wennerholm; som uppmuntran tillerkändes A. Andersson, Guddeby, 3 rdr; för qvigor, första priset, 15 rdr, hr Axel Rhodin; andra priset, 10 rdr, br A. Wennerholm; d:o tredje priset, 5 rdr, hv E. G. Röing, Halleby; d:o tredje priset, 5 rdr, A. Magnusson, Horneröd; d:o tredje priset, 5 rdr, A. Guttormsson, Roröd och torparen A. Corneliusson under Castellegården; för kalfvar, :a priset, 15 rdr, hr E. G. Röing; 2:a d:o, 10 rdr, yrkoh. J. Almn; för suggor, 1:sta priset, 12 rdr, hr L. Hansson, Källsby; 2:dra d:o, 8 rdr, hr E.G. Röing; 3:e d:o, 4 rdr, kyrkoh. J. Almån; för fargaltar första priset, 15 rdr, hr E. G. Röing, d:o andra, 10 rdr; kammarskrifvaren Hammarstrand, d:o tredjej 5 idr; kyrkoh. J. Almen, för gumsar, 1:sta priset, 15 rdr; kyrkoh. J. Almen, d:o andra, Sven Olssor, UHagstorp, 10 rdr; d:o tredje, hr E. G. Röing, d:o 5 rdr; jör tackor, första priset, 12 rdr; Sven Olsn, Hagstorp, d:o andra, 8 rdr; hr E. G. Röing, o tredje, 4 rdr; Carl Olsson, Hammarby, för gäss, rsta priset, 8 rdr; Niklas Andersson, Holm; för höns, andra priset, 5 rdr; fröken M. Kilman på Stenungson, d:o tredje, 3 rdr; Anders Andersson, Diseröd; dessutom utdelades för långvarig och trogen tjenst 50 rdr; för husslöjd 100 rår; för profplöjning 35 rdr; för jordbruksalster och landtbruksredskap 29 rdr; för ladugårdsprodukter och trädgårdsalster 41 rdr. Efter prisutdelningen höll hr ordföranden ett kort tal, hvari han bland annat tackade bestyrelsen för den omsorg hvarmed den fullgjort sina åliggandea, prisdomarne för deras väl fullgjorda kall och allmänheten för det intresse densamma visat denna utställning och upplöste mötet. Sedan nu allt var afslutadt samlades man kl. 4 till gemensam middag, som intogs under en glad sinnesstämning, och hvarvid många toaster utbragtes. Oaktadt på morgonen flera-starka regn skurar föllo, hade redan tidigt en stor del allmoge infunnit sig, som sedan oupphörligt tillväxt, så att vid mötets afslutande de närvarandes antal säkert kunde uppta