Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1868, sida 2

Om någonsin det påkallas, att den bibliska grundtexten blir riktigt och utan dogmatisk förfalskning återgifven, så är det väl beträffande de språk, som ansetts profetiska eller messianska. Men när man nu kommer till profeterna, serdeles Jesajas, så möter man samma skiljaktighet mellan orientalisten och ledamoten i bibelkommissionen. Det är en, rentut sagdt, dubbelhet, som ställer gerningsmannen i en ganska besynnerlig dager. Det är de, som betona bibelns specifikt gudomliga ingifvelse, hvilka böra i första rummet yrka på att grundtexten blir återgifven med den högsta möjliga trohet, ty i annat fall har ju den helige ande fått säga något annat än han verkligen sagt Att här afvika från sanningen, det är verklig ,,otro, hvilket också skulle blifva tillräckligt framhållet, derest man så handlade från andra sidan. Li böra härjemte erinra, att då man vill bygga en kristlig sedolära allt fortfarande på första hufvudstycket i Luthers lilla katekes, eller på de mosaiska budorden, så borde man väl tillse, att dessa budord blifva i läroboken riktigt upptagna, hvilket nu icke är förhållandet. Dessa budord förekomma dels i II Mosebok 20 kap. 2 v. och följ., dels V Mosebok 5 kap 5 v. och följ. På båda ställena förekommer såsom det första budordet: Jag är Herren din Gud, som dig utan Egypti land fört hafver, utur träldomens hus; du skall inga andra gudar hafva för mig. I Luthers katekes är den försats, till bvilken eftersatsen hänför sig, utesluten, hvilket också skett med det andra mosaiska buds ordet: Du skall icke göra dig någon bild eller något beläte af något, som ofvantill i himmelen är, eller nedantill på jorden, eller i vattnet nedanom jorden (Lindgrens öfvers.) Så har man också uteslutit orden: ,,Sex dagar skall man arbeta 0. S. V., och så har man sammanställt de 8. k. ,tio Guds bud på ett vis, som ingalunda öfverensstämmer med de ,, Guds bud, hvilka Moses förkunnat, hvarom enhvar kan öfvertyga sig, genom att slå upp de anförda bibelställena. Månne en sådan ståndpunkt är på längden hållbar? Eftersom vi kommit in på kapitlet om budorden, böra vi anmärka, att de ord, som inskrefvos på de famösa stentaflorna, andra uppl. näppeligen voro de, som nu kallas ,tio Guds bud. Man behöfver blott slå upp II Mose Bok 34 kap. för att finna detta. Der anföras tydligen de förbundets ord, hvilka Herren yttrade till Moses på berget, slutande dermed: ,skrif dessa ord: ty efter dessa ord hafver jag; gjort ett förbund med dig och med Israel sOch han (Moses), heter det vidare, vskref på taflorna detta förbund, de tio ord. Detta bekräftas af V Mose Bok 10 kap. 4 v, der det heter: ,,Då skref han på taflorna, såsom den törsta skriften var, de tio ord, som Herren talade till eder utur elden på berget, på församlingens dag. Och hvad Herren då talade, det uppgifves i det förut åberopade kapitlet, ar II Mose Bok, ehuru Moses i V Mose: Bok 5:te kapitlet förkunnar, att Herrem yttrade något helt annat, eller de budord man nu, med åtskilliga uteslutningar, kalar tio G.ds bud. Härmed sammanhänger en annan vigtig fråga, nemligen om den vidd, hvari Mose lag är inom det nya förbundet förbindande. Såsom bekant, har man härvidlag gått mycket godtyckligt tillväga. Å ena sidan betonas vissa budord i Mose lag såsom ovilkorligt för alla tider förbindande inom den kristliga sedoläran; å den andra lemnar man denna lag i dess helhet utan allt afseende. Och såsom stöd för detta sednare förfarande åberopar man Kristi ord i Math. 5 kap. 17 v.: ,I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa lagen eller profeterna: jag är icke kommen att upplossa, utan till att. fullborda-. — Detta , fullborda tolkar man sedermera såsom liktydigt med ,,fullkomna, och antager sig vara qvitt det alldramesta af samma ,,lag, emedan den blifvit af Kristus ,,fullkomnad. Men orden hos. Matheus lyda icke på detta sätt, enligt grundtexten, ehuru äfven bibelkommissionen bibehållit det gamla uttrycket. Kristus säger icke att han skall fullborda eller fallkomna lagen, utan xfullyöras, till alla delar uppfylla densamma. Det grekiska uttrycket: ,,pläroun ton nomon, är i detta hänseende alldeles otvetydigt. Frågan gäller här, såsom man lätt fattar, huruvida bibelns ord skola i öfvorsättningen lämpas efter kyrkoläran, för alt ej väcka oro och bekymmer, eller om kyrkoläran skall lämpas efter bibelns ord, sådana de verkligen lyda, Det tillhör de s. k. bibeltrogna att fälla utslaget mellan dessa meningar. Oss, votrons män, synes det vara klart, att sanningen bör gå framför allt. Staden och Länet. Dödsfall; En sorgepost har i dag flugit kring staden och väckt en sraärtsam bestörtning. Det är komministern i Kristing församling härstädes, hr Ernst Daniel Björck, som aflidit kl. 4 på morgonen i en älder af nyss fyllda 30 år. Det är en häftig feber, man säser tvfus. som