RR Å.4911, ÅÅ,. 9l1199 ning af mötets majoritet förkastades. Derpå företogs behandling af utskottets förslag angående väckta motioner (väckta af prof. Torn och domprosten Strömberg) om åtgärders vidtagande för utarbetande af en ny katekes, neml., att mötet ville till regeringen ingå med begäran om nedsättandet af en komite, som antingen sjelf skulle utarbeta eller genom andra åstadkomma ett förslag till ny katekes, hvilket förslag skulle för nästa kyrkomöte framläggas. De grunder, utskottet hade ansett böra följas vid utarbetandet af detta katekesförslag, voro de, hvilka prof. Toren i sin motion förordat: 1) Att Luthers lilla katekes skulle utgöra den nya katekesens såväl utgångspunkt som grundstomme, så att vi blott hade en katekes och icke, såsom nu, två. 2) Att den kristliga bekännelsens lifserd ordnades inunder de motsvarande särskilda styckena af Luthers lilla katekes, dels såsom en kort utveckling af det vigtigaste af nämnda kärnskritt, dels såsom ett behöfligt tillägg, innehållande åtskilliga ytterligare hufvudsanningar. 3) Att nämnda utveckling och tillägg icke borde vara affattade i form af frågor och svar, utan i fortgående följd, dock så, att under hvarje lärostycke, till ledning för läraren, utsattes de vigtigaste frågor, som ur det föregående stycket ? borde och kunde besvaras. 4) Att till hvarje särskild läropunkt borde fogas dicta probantia ur den Heliga skrift, hvilka skulle tryckas med större stil, vara få, men bevisande, samt åtföljas af hänvisningar så väl till andra, till punkten hörande, språk, som ock till densamma belysande bibliska berättelser. Domprosten Strömberg, som först begärde ordet, lemnade en motivering och ett försvar för sin motion, särskildt hvad som rörde den del deraf, som förordade, atti den nya katekesen skulle, så ofta tillfälle gafs, citeras passande psalmverser och perikoper. D:r Falk — hvilken alltjemt vid mötet delar med medicine d:r Liedholm den tvetydiga äran att vara en kämpe för status quo — ansåg att man borde nöja sig med den gamla Lindblomska katekesen. Den hade tal. i många år undervisat i, och den vore bra! Biskop Bring delade icke i allo d:r Falks äsigt om den Lindblomska katekesens förträfslighet, utan föreslog, att mötet skulle anhålla om en omarbetning af denna katekes, så att den blefve kortare, bestämdare och tydligare än hvad nu är fallet. Biskop Björling ansåg en sådan omarbetning, som den biskop Bing föreslagit, komma till ringa gagn. Det rådande missnöjet med Lindblomska katekesen är alltför stort och alltför berättigadt, för att palliativer skulle kunna uträtta något. — Tal. väckte derefter förslag om ingående till K. M:t med begäran om nedsättande af en katekeskomitå. Efter en långvarig, ganska tröttande diskussion kom man kl. 34 3 e. m. till votering, då biskop Björlings förslag antogs. Ester det under Fredagen endast utskottssammankomster egt rum, samlades mötet åter till plenum i dag kl. 10 f. m. Den första frågan som väcktes var den, att mötets originalhandlingar skulle för framtiden förvaras i Riksarkivet och dess tryckta handlingar i Riksgäldskontoret, och blef densamma genast antagen, Derefter uppläste hr Ola Bosson Olsson en motion — förträffligt affattad och motiverad -— om biskopsembetenas successiva indragning, alltefter deras innehafvares bortgång. — Motionen bordlades. Diskussionen börjades nu. Första öfverläggningsämnet var brukspatron Wahlströms motion om inskränkning i katekesutanläsningen, hvilken motion af vederb. utskott blifvit afstyrkt. Hr Wahlström ville, oaktadt han fortfarande vidhölle behöfligheten af hvad han framställt i sin motion, dock ej vidare yrka på dess antagande, alldenstund han nu ansåge att densamma ej skulle vinna mötets sympati. Professor Torn ansåg, att, oaktadt kaiekesutanläsningen ofta bedrifves både mekaniskt, ja rent af oriktigt, och oaktadt han väl insåge, att kristligt nit, rättsinnighet och nitälskan för vårt folks undervisning vore motiverna för br Wahlströms motion, mötet dock ej borde bifalla densamma. Denna saks bringande till ett battre har redan sänge varit töremäl för allvarliga bemodanden från flera sidor; som saken i närvarande tid står, borde man öfvers1emna den åt sin egen utveckling. Dessutom hade regeringen i kungl. brefvet af den 11 Maj 1862 redan förklarat sig emot det gamla memorerandet i fråga om katekesundervisningen samt äfyen i samma kungl. bref lemnat åtskilliga pedagogiska an, visningar och råd i frågan. Man borde nu med förtröstan afbida frukterna at hvad som gjorts i denna fråga. — — — Homprosten Sonden påminde om det gamla orada n. språket, att genting är så skadligt för det som dev bä — detta ville tal, bafva tillaspadt (relativt, vörmodligen) på katekestrågan och hr Wahlströms motion. Flera värderika bidrag tilll lösningen af saken ifråga äro utgifna, t. ex. arbeten af prof. IIUltcrantv och biskop Brings sami enj af Stockholms Prestsällskap utgifrven förklaring öfver hvilka stycken i katekesen sallskapet anser vöra läsas utantill. — Talaren föreslog, att mötet skulle anhålla, det K. M:t ville åt sakkunniga män nppåraga att afgifva förslag öfver hvilka stycken 3 Lindblomska katekesen borde läsas utantill, samt sedan utfärda befallning i detta hänseende. Biskop Björling ansåg, att motionärens begäran redan är uppfylld genom kongl. brefvet af den 11 Maj 1862. Tal. uppträdde för öfrigt mot hr Sondens förslag, alldenstund tal. ansåg beskaffenheten af Lindblomska katekesen vara sådan, att den offentliga myndigheten skulle få svårt att utmönstra rågot ur den. D:r Sandberg trodde, ait om agitationen mot utanläsningen af katekesen så här fortfore, skulle katekesen snart utträngas ur folkskolan. Hos barnet utvecklas minnet förförståndet; derföre bör man ej gå naturen i förväg. 1 alla öfriga läroämnen lägger man vid första undervisningen vigt vid minnessaker. Så t. ex. i naturvetenskapen: namn, och i språkvetenskapen: deklinationer och Konjugatiduer. IIvarför då ej tillämpa detsamma på kristendomenndervisningen? — Fal, medgaf att katekesläsningen varit ofta både olämplig och orimlig; men den inträdda reaktionen ginge för långt. Lektor Jiden framdrog det foktum, att det kongl. brefvet af 1862 vållat stor ored Några lärare sluta ut det, andra det; i några församiiaÖor har det t. o. m. gått derhän, att Lindblomska