Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1868, sida 1

HulvduGdCTYSCT I Påstorålexamen; OCH 4) att, sedan den teologico-filosofiska examen blitvit obligatorisk, kyrkomötet icke anser några särskilda töreskrifter rörande skärpta fordringar i de teologiska examina vid universitetet erforderliga. Hr Ekman öppnade diskussionen. Tal hölle ej på prestexamen; men om den ej gagnade till något, vore den åtminstone ej skadlig. Pastoralexamen borde deremot afskaffas, ty i så fall skulle domkapitlen komma att mera fästa afseende vid de pastorala meriterna än vid de yttre kunskapsprofven, då fråga vore att befordra prestmännen. Det vore af vigt att komma till bestämdt afgörande i denna fråga, alldenstund densamma a sammanhänger med de föreslagna forändringarne angående indegenatsrätten och det presterliga befordringsväsendet. Biskop Genberg anmärkte, att det väl finnes många examina, hvilka en prestman har att genomgå, men det finnes brist på ordning i dessa aflagda prof. Först aflägger den teol. studeranden vid universitetet de s. k. dimissionsoch praktiska examina; sedan måste han, innan prestvigningen, för vederbörande domkapitel undergå en ny examen, hvari äfven ingå yhumaniora. Efter några år — det har inträffat, utsträckta till 30 å 40 — aflägger presten examen, den s. k. pastoralexamen, i alldeles liknande ämnen. Tal. ville, att de vid akademien aflagda examina skulle utgöra grunden för tramtida befordring och att examen inför domkapitlen skulle inskränkas till pröfning af insigterna i den praktiska pastoralvården. Pastoralexamen borde dock stå qvar, dock endast såsom ett tillfälle för de prestmän, som efter sina akademiska studiers afslutande förökat sina teologiska kunskaper, att få detta pröfvadt och erkändt. Prof. Cornelius uppträdde mot såväl examen inför domkapitlen som pastoralexamen, hvilken sednare tal:n alls icke ansåg befordra de teologiska studierna, utan förordade att de vid akademien aflagda teologiska examina måtte vara tillräckliga för prests ordination och befordran. Kyrkoherden Raus instämde med den föregående talaren. Likaledes rådman Torpadie och hr Schmidt. Riksarkivarien Nordström ville hafva framhållet att domkapitlen hafva två samvetsuppdrag: kyrkan och skolan. Man hade vid ett föregående tillfälle allmänt ultalat sig för, att den, som sökte en lärareplats vid skolan, skulle, oafsedt de af honom aflagda examina vid universitetet, inför vederb. domkapitel aflägga särskildt prof. Det vore väl då skäl, att de, som sökte inträde i kyrkans tjenst, äfven underkastades ett dylikt prof. Prestexamen sammanhängde så nära med biskops och domkapitels rätt att ordinera och dimittera prester, att den ej kunde borttagas. Den hade dessutom I,200 års häfd och hade uppkommit medan den apostoliska traditionen ännu lefde i full sanning. Då så gamla iustitutioner pekade lika väl på målet nu som fordom, borde man ej förka dem, — Det vore nu mera nödvändigt för biskopen att pröfra prestkandidaternå, sedan kyrkomötet beslutat borttaga prebendepastoraten från de teol. lärarne vid unirs desse lärare kunde vara lel män; och garanti kunde ej finnas för prestkandidaternas renlärighet, utan en dylik pröfning. — Pastoralexamen ville taln ej nödvändigt hålla på, men borttoges den, finge man också vidtaga revision med de nuvarande ecklesiastika befordringslagarne. Biskop Sundberg förfäktade biskops och domkapitels rätt att pröfva prestkandidaternas kunskaper. Detta ökade prestbildningen; och biskoparne hade ju förbundit sig att förse församlingarne med skickliga rrare. DBskop Beckman ville att prestoch astoralexamina skulle bibehållas, men 3 vågadt att göra den teol-Fiosofiska examen till en obligatorisk. Handl. Olsson uppträdde mot bibehålandet af pastoralexamen. Talns hufvudargument var, att det vore orimligt att förbjuda en prest att söka ett pastorat, som han dock kunde få tillåtelse sköta. Prosten Lyth ansåg, att de stegrade ordringarne på prestbildningen skulle bidraga till att öka ståndets anseende och inflytande, och trodde ej att de skulle bidraga till prestbristen, Biskop Bring yttrade, att den myndigiet, domkapitlet, som hade ausvaret för församlingarnes själavård, också borde bibehålla rättigheten att prötva de män, som illsattes att handhafva deras själavård. Dessa ofvannämnde talare voro de, som i hufvudsaken hade det egentligaste att anföra. En hel del andra af ets medemmar deltogo emellertid i den 5 timmar långa diskussionen, hvarsj resultai blef, att mötets majoritet godkände alla fyra puukterna. För plenum i dag på f. m. skall jag i nästa bref redogöra. I mitt näst föregående bref har insmugit sig en lapsus: konventikelplakatets inskränkning -— skall, såsom man lätt kan inna, vara: utvidgning. Stockholm d. 26 Sept. Vid plenum sistl. Thorsdag var den första motionen som föredrogs prof. Cornelii, att teol. studiosi vid universiteten, hvilka aflagt teol.-filosofiska examen, skulle tillåtas att asflägga teol kandidatexamen. Denna motion bifölls utan diskussion. — Vidare hade prof. Cornelius motionerat, att stiftsseminarier i stiftsstäderna skulle inrättas, der utexaminerade folksk mal damn