Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1868, sida 3

SS aAa rn 66 sdagar uppehållit sig vid Finspong, der han besett dervarande storartade etablissementer för kanontillverkning m. m. Grefven H. har äfven besökt Norrköping och under en natt logerat å stora hotellet derstädes. — Oskarshamn. Jernvägsmötet i Målilla sistl. Tisdag, skrifves i Oskarshamns-Posten, var besökt at 150 personer, dels enskilda, dels ombud från en mängd 1 frågan intresserade kommuner. Interimsstyrelsens ordförande, ryttmästaren Hultenheim, som utsågs till ordförande för dagen, meddelade det af styrelsen med jernvägsentreprenörerna hrr Morton Söner uppgjorda preliminärkoutrakt om byggande af jernväg emellan Oskarshamn och Nässjö. Efter en liflig disskussion, hufvudsakligen rörande banans sträckning öfver Ekesjö, fattades det beslut, att åtgärder för bildande af bolag, på de grunder ofvannämnda kontrakt upptager, skulle vidtagas och uppdrogs åt bestyrelsen, att upprätta förslag till bolagsreglor, hvilka skulle föredragas på nästa sammanträde. Derjemte tillsattes en komit för att uppgöra ett öfrerslag af hvad som i afseende på aktieteckning kunde vara att påräkna inom de för banans anläggning intresserade kommunerna. Till ordförande i denna komitå utsågs majoren J. A. Stålhammar på Salshult. — Landskrona. Stenkol, svensk vara från Billesholms grufvor, hafva nu blifvit en handelsvara här i staden, skrifver Landskrona Tidning, och en vara, som för förbrukaren, relativt till det billiga priset, lemnar mycket goda resultater. Dessa kol, hvilka man gifvit namn af ,hushållskol, kunna visserligen ej jemföras med de ständigt i handeln förekommande engelska s. k. fyrkolen, ej heller innehålla de så mycken gas eller svalfvelhaltiga, men tillika illaluktande ingredienser, som de engelska s. k. smideskolen; men de brinna jemnt, nästan såsom ved, gifva visserligen ej den ögonblickliga hetta, som de engelska kolen, men slockna ej heller så fort som dessa; med ett ord: att begagna i jernspislar eller kaminer göra de samma nytta som de engeleka kolen och hafva det företräde framför dessa, att de ej lemna några jernhaltiga skrotstycken efter sig, ej heller någon betydlig aska. Örebro. Landstingsledamot. Efter den till Amerika förrymde kamrer Widestrand hade stadsfullmäktige i Örebro utsett doktor Gumselius till representant i landstinget för Örebro stad. Konungens befhde i Örebro län har dock icke godkänt detta val, utan som ombud för Widestrand inkallat hans förste suppleant, boktryckaren Bohlin, hvilken åtgärd vid landstingets öppnande i Måndags också godkändes, hvarjemte stadsfullmäktiges val af doktor Gumelius förkastas. — Malmö. Konglig gåfva. Från Malmö skrifves: Fem stycken uimärkt vackra arabiska hästar, deraf en hingst och fyra ston, förärade af vicekonungen af Egypten till konung Carl XV, anlände den 18 Sept. till Malmö med postångfartyget ,,Oscar från Stralsund och afgingo med snälltåget till Stockholm, En stallmästare och två andra egyptier medföljde. — HYårber den 23 Sept. Vid auktionen i går å härvarande hamnplan för försäljning af den bergade råglasten (cirka 3,000 tunnor äro redan bergade) från förolyckade ångaren ,,Ardnarce hade tillstädeskommit spekulanter från när och fjerran. Här på platsen ha vi icke tilltörene sett så stor folkmassa samlad vid någon auktion. Man betalade från 71 öre till 1 rdr 60 öre pr kubikfot för sur vara, som knappast duger till annat än mat för brännerierna. I allmänhet ansågs priset vara utöfver varans värde i det skick, hvari den nu befann sig. — Karlstad. Arbetsinrättningar. I ,,Vermlands-Posten läses följande till allmänheten ställda uppmaning: Då en mycket svår missväxt med deraf uppkommen nöd år 1851—52 hemsökte Norra Vermland, uppträdde undertecknad med ett upprop till den välgörande allmänheten, att den måtte gifva medel till tiggeriets hämmande, genom att bereda armodets barn arbete, och derigenom bröd. Detta utföll så lyckligt, att 87,006 rdr b:ko insamlades, hvarmed bildades arbetsfonder i 14 af Norra Vermlands socknar, och utgöra de s. k. gåfvomedelsfonderna i norra Vermland, hvilka stå under landstingens och konungens befallningshafvandes inseende och ärliga kontroll. Med 15,000 rdr af dessa medel bildades en s. k. arbetsinrättning för Östmarks och Lekvattnets socknar i Öfra Fryksdalen, med den lyckliga framgång, att jagikunde offentligen uppmana allmänheten att alldeles upphöra med gåfvor till vandrande tiggare. Enligt kongl. Vermländska hushållningssällskapets berättelse för 1861 hade dessa 15,000 rdr frambringat 41514 tunnland ny åker, 13917)2 tunnland ny äng, 64, 532 famnar diken, 162 famnar stenmur och 6,810 lass fylljord. Begynnelsekapitalet hade ökats med 1,151,.,, oaktadt försöket att införa nubbsmide som felknäring förorsakat en förlust af öfver 2,000 rdr. Samtidigt (1852) nybildades Lekvattnets församling af Fryksände och Östmarks finnskogar med j cirka 1,200 personer, deraf fullt S0 voro uppfostrade till tiggeri. Inom få år blefvo nästan alla dessa afvänjda från tiggeriet, tillvanda att arbeta vid eget hem, hålla sina barn på skolan och lefva samiljelf. Handlande ansågo denna befolkning vara den vederhäftigaste i betalningsväg inom orten, och kronofogden sade mig sistlidne vinter, att denna socken bäst betalat sina skatter efter 1867 års svåra missväxt. Vill någon besöka Rottna-elfvens dalgång, så skall han nu finna trefliga rödmålade gårdar i stället för rökstugorna. Den sista qvarlefvan af Vermlands finska befolkning, som icke ännu bildat egen socken, är N. sockens s. k. Vestra Finnskoga i Elfdals härad, bestående af 900 personer, deraf minst 600 äro verkliga tiggare. Fråga ör, med godt hopp om framgång, väckt, att här skall bildas en ny socken. ning öfvergifrer tiggeriet och blifver arbetsfolk, eljest skola de 600 uppsluka de 300, och ändock blifva lika tomma. Förlag att verkställa eget arbete hafva de icke, men emottaga gerna arbete, som erbjudes. Nu vill jag sätta alla dessa i en zagnande verksamhet, och afvänja dem från tiggeri, så att också här må blifva irefnad, bergning och undervisning. Ån en gång beder jag en tårad bön — än en sång lägger jag handen på den välgörande allmänhetens hjerta. Hjelpen mig! Jag brinner aflängan, att kunna lyfta dessa olyckliga ur deras elanle, icke för tillfället utar för all framtid — att le och deras efterkommande må smaka sällheten vt huslig lycka och dagligt bröd. Tänk på alla lespa arma, trasiga, smutsiga barnen, sem I å väl Knnen. Lyckas det mig aft tillräckliga målel erhållas, så torde jag kunna verkå inåt anänsande Södra Finnskoga socken, der det nu sått så långt, att ett helt hemman Skallbäcken ålts till norrmän, som uf-u tviivel afverka sista nustimmerstocken. Samtelige åboer resa till Ameika. Endast ren blifver qvar. Underhanding pågår, alt två andra hemmån skola sammaleles säljas och öfvergifrag Anbålles att samilige tidningsredaktioner ville publicera denna uppmaning, Lyckas det mig att genomföra, hvad jag här syftar, så skall jag nöjd och tacksam gå ned i rafven, dit mitt hufvud redan lutar. Ofvannämnle fakta äro min borgen. Te bidrag, som kunna gifvas, böra adresseras å Råda och Kyrjebel till Kyrkoherde. nn fOIOOTLram. Men dertill fordras, att hela denna befolk——— ——