Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1868, sida 2

En aning steg upp och talade om en bittrare sorg, som skulle komma, en aning, som, huru dunkel och obestämd den än var, dock hela natten höll sömnen på afstånd från hans läger. Jag måste återse henne, innan hon resert, sade han, , huru bitter än afskedets stund blir, och i trots af hvad som inträffat. Då hon och jag äro utan skuld, kunna vi ju med frimodighet råkast, XIII. När kammarherren mottog prosessorna svar, öppnade han det ifrigt och hoppfullt, men endast för att känna sig nedslagen och gäckad efter genomläsningen. Han insåg, att intet var att uträtta med , sådana gammalmodiga principmenniskorsom professor NF och Alma, och han begrep, att det klokaste han kunde göra var att gå väl som möjligt sopa igen spåren Efter det misslyckade försöket. I denna afsigt skref han den biljett till professorn, som vi redan känna, och i denna afsigt gick han derefter in till Alma, som han fann ensam sittande i sitt förmak, och yttrade till henne, sedan han försäkrat sig om, att fru F?E ej var hemma EN Alma, hvilket beslut har du fattat med afseende på mitt förslag? Det, som jag uttalade redan i går, sade Alma kallt med tillkämpad fattning. ,Jag vill inte i någon mån bidräga till upplösningen af band, som jag anser heliga. Vill du slita dem, så gör det — jag kan inte hindra dig derifrån. 5 Almal sade Lindenstråle och slöt henne hårdt i sina armar. ,, Hvad du är en horrlig avinna hvad jag känner mig obeskrivligt lycklig! Man hade väckt mina misstankar mot dig, man hade gjort mig svartsjuk, och jag ville pröfva dig — men du bestod profvet på det skönaste sätt, Hvilken eällhet ati ega en maka sådan som du! Skall jig nå