Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1868, sida 1

de ställen, som innehålla Frälsarens stränga omdöme om den, som tager en öfvergifven hustru Professor N. hade alltid sjelf hyst en bestämd öf vertygelse om äktenskapets helgd, och ban had strängt ogillat de män, som genom åvägabringan det af äktenskapsskillnad banat sig väg för er hållandet af de qvinnor, hvilka de älskat. Me nu, då frågan rörde bonom sjelf, syntes den ho. nom icke lika tydlig, i följd af de omständigheter som förekommo vid detta särskildta fall. Lindenstråle hade talat föraktligt om den jbokstafliga tolkningen af några bibelspråkt. Men vore väl någon annan möjlig? tänkte professorn. Skulle Kristus, om han i detta ögonblick ännu varit i menniskogestalt på jorden, gillat en öfverenskommelse sådan som den ifrågasatta, om en lärjunge hemställt saken åt honom? Professorn gjorde sig denna fråga, ty han var en af dessa ej så särdeles talrika lärde, som med ett barns fromma ödmjukhet och tillförsigt i det sudomliga ordet söka den högsta ledningen för sina handlingar. Han satt länge djupt begrundande med den illa boken i handen. Slutligen knäppte han hänlerna och bad: Himmelske Fader! gif mig förmåga att rätt nse betydelsen af din Sons ord! Tala i denna stunden i min själ, så att jag ej låter vilseleda nig af mina egna sjelfviska önskningar! Han satt en stund ytterligare med nedsänkt ufvud. Slutligen såg han upp med klarnad blick och ett uttryck af hjeltemodig försakelse i de ädla lragen. Han steg upp, tog ett papper och började krifva. Plötsligt lade han ned pennan, gripen af en y tanke. vMåhända, sade han, ,är allt en snara — nåhända är kammarherren svartsjuk och har ve at pröfva mig genom detta förslag, för att få ljus