till despotismens allsmäktigaste redskaper och tillika befrämja kapitalisternas envälde; i betraktande af, att maskinväsendets utveckling är ett nödvändigt vilkor för, att ett verkligt cooperativsystem (gemensamt arbete med ömsesidigt utbyte) kan träda i st. f. det nuvarande systemet, enligt hvilket det arbetas för aflöning pr dag; än vidare i betraktande af, att maskinerna endast då skulle vara arbetarne till verklig tjenst, om de tillhöra dem som egendom, förklarar kongressen, att maskinerna likasom andra arbetsredskaper måste tillhöra arbetarne sjelfva och användas till deras fördel, men att de redan nu i motståndssällskaperna (societös de rösistance) organiserade arbetarne böra motsätta sig nya maskiners införande, på det detta icke må ega rum utan under vissa garantier och godtgörelser till arbetarne. I ett af kongressens första möten sysselsatte man sig med frågan om ömsesidig och räntefri kredit. Från enskilda medlemmars sida (två tyska, en engelsk och en fransk arbetare) framhölls, huru räntefri kredit såsom regel icke passade för våras samhällsförhållanden och var ett ofraktbärande tankeexperiment; men de strängtA socialistiska medlemmarne fasthöllo vid nödvändigheten om — räntans afskaffande. Dernäst antogs en förklaring om, att kanaler, landsvägar, skogar och telegraflinier måste vara och förblifva statens gemensamma egendom; att åkerjorden borde fördelas till jordbruksassociationer, och jernbanorna samt bergverken till arbetarebolag. I slutmötet den 13 dennes antog kongressen en resolution till förmån för egendomsgemensamhet. Flera medlemmar — hvaribland Iolain från Paris — nedlade en skriftlig protest mot detta beslut, betecknande diskussionen af hela denna fråga såsom förhastad och olämplig. Det är klart, att beslut af sådan beskaffenhet måst väcka uppmärksamhet både i Frankrike och Tyskland, hvilka länder varit starkast representerade på kongressen. De flesta franska och tyska tidningar — både de officiösa och sjelfständiga — äro eniga i sitt klander af arbetarekongressens antagande af en mängd beslut, hvilka endast skola uppreta arbetarne, utan att gagnal deras ställning. , Times gör kongressen till ämne för en ledande artikel, i hvilken ; tidningen utvecklar, att en alldeles selaktig åsigt om kapitalet gjorde sig gällandel i denna församling, i det arbetarne synas betrakta detta som en fiende, mot hvilken p de måste uppföra sig som krigförande part. Med anledning deraf påpekar , Times, hvaruti de rätta samhällsförhållandena i det väsentliga bestå, och förklarar, att begreppet ,frihet bör förstås som ett stort system, i hvilket ett visst antal lika berättigade faktorer ömsesidigt inskränka hvarandra. Då en förening ställer sig utom det menskliga samhällets ramar och blottfäster afseende vid sig sjelf, sökande att förändra allt, så eftersträfvar den endast att förvandla många klassers herraväldel till despotism af en enda klass. På ett liknande sätt, endast i starkare uttryck, fördömer ,, Times kongressmedlemmarnes utfall mot maskinarbetet, visande dem, att 1 utan maskiner läsning, skrifning, snabb förflyttning från ett ställe till ett annat,I m. m. vore en ren omöjlighet. T. o. m. ! hvad arbetet sjelft angår, hafva maskinerna lättat för arbetarne den hårdaste och!! svåraste delen deraf, och då man talar om det missbruk, som råder i fabrikerna med afseende på användandet af qvinnor och barn, bör man ej förlora ur sigte, att denna olägenhet till lika stor del beror på arbetarne sjelfva, som på fabrikanternas benägenhet att förskaffa sig inkomster. Det påståendet, att arbetaren antingen mäste arbeta för andras fördel, eller gå under, är — enligt ,,Timest — fullkomligt riktigt; men det ligger bakom dessa ord en allmän mensklig nödvändighet, från hvilken arbetaren omöjligen kan blifva utesluten. ,,En sak — yttrar , Times till slutet — måste arbetarne lägga på hjertat: Alla vilja vi göra vårt inflytande gällande: stat, kyrka och kapitalister. vi skola komma dem till mötes på halfva vägen och i förening med dem rådslå om hvad som är nödigt. Ingen kan tillskära verlden efter eget godtfinnande, och för att verka tillsamman, fordras framför allt ömsesidig aktning och en gemensam, endrägtig rådplägning. , Neue freie Presse anmärker, med afseende på kongressens uppmaning till alla arbetare att inställa allt arbete, så snart krig utbryter: ,,I praktiskt afseende är denna resolution utan betydelse, ty då kanonerna dåna och döden på valplatsen verkställer sin förskräckliga skörd, är det fredliga, producerande arbetet ändå dömdt till stillastående, och nöd och elände möta folket i tusentals olika skepnader. En allmän strike skulle t icke förhindra krig, men kan föröka elän-se det. Man kan endast gilla kongressens h resolution så till vida, som den i allmänhet protesterar mot allt krig. Kongressen p har beslutat att hålla sitt nästa möte i Ö Basel. r RYSSLAND. a Czaren skall den 27 dennes inträfta i sn Warschau och skall dit åtföljas af de flesta ministrarne. te Till de mångfaldiga i Lithauen af rege-St ringen utbjudna polska godsen vilja icke h p — .: —— t— — — —D UO ON — — CD — c — — — köpare af rysk nationalitet samt af den ortodoxa eller lutherska kyrkan — hvilka